September: Hurra för könsorganslitteratur!

September blev en fin månad. Bäst av allt var naturligtvis Bokmässan i Göteborg där jag blev starstrucked dubbelt upp, dels när jag fick ett signerat ex av Tuppens minut av min stora barndomshjälte Sven Nordqvist dels när Siri Hustvedt berömde mig för mitt namn (hennes dotter heter också Sophie så det är inte så konstigt. Jag stavar visserligen mitt namn Sofie men ändå). Nu hoppas jag på en lugn oktobermånad.

Salladsnätter av Vanessa Barbara 3,5/5
En fransk curry av Richard C. Morais 3/5
Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist 3,5/5
Vi ses i morgon av Tore Renberg 3,5/5
Kunskapens frukt av Liv Strömquist 4/5
Ja till Liv av Liv Strömquist 4/5
Ivar träffar en Tyrannosaurus av Lisa Bjärbo 3/5
Sven Nordqvists bilder 2,5/5

Antal böcker: 8 stycken

Månadens bästa: Ja till Liv och Kunskapens frukt.
Månades sämsta: Ingen bok var dålig, men jag hoppades på mer av Sven Nordqvists bilder. Den innehöll för få anekdoter, minnen och funderingar. Jag vet att boken handlar om hans illustrationer, men jag vill helt enkelt få mer av kakan.
Månadens premiär: Igår gjorde Bisse entré här på Bokdjungeln. Hon kommer dyka upp lite då och då med sina funderingar kring böcker hon läst.
Månadens kvinnliga könsorgan: Liv Strömquist, utan tvekan. Hon är fantastisk!

Annonser

Inte tillräckligt knubbigt, Sven Nordqvist

9789163881107Det är ingen underdrift att våga påstå att jag är smått besatt av Sven Nordqvists illustrationer. Det är få bilder som gör mig så glad som de föreställande Pettson & Findus – de är med mig konstant i benmärgen. Därför kom det som en härlig överraskning att Sven Nordqvist släppt en liten knubbig konstbok (som förlaget så träffsäkert beskriver den) med många illustrationer. Det inre barnet gjorde en volt!

I boken kommenterar Sven då och då sina bilder, men oftast får de stå för sig själva. Jag blev fascinerad av att se hur han i Pettsons kök, som bör vara sig likt i varje bok, ändrar på små, små detaljer som bara den väldigt uppmärksammade kan se. Det kan exempelvis handla om ett motiv i en tavla som är ändrad. Kossan kanske käkar hö istället för att lunka runt i hagen. Hög myspysfaktor! Men det blir inte så mycket mer än så. Jag saknar längre funderingar och resonemang kring hans figurer. Jag vill veta mer om hans tankar kring Pettson och Findus. Jag vill veta mer om hur han går tillväga när han jobbar. Sitter han i en snickarverkstad? Dricker han kaffe och klappar sin katt samtidigt? Funderar han på någon mer Pettson och Findus-bok? Hur samarbetar han och Jujja Wieslander när det handlar om Mamma Mu? Ja, jag vill veta mer. Mer, mer mer!

Sven Nordqvists bilder får 2,5 av 5 palmhjärtan.

 

Lucka 11: Bok på Julaffisch

findus

Färsk bok på barnfavorit.

Hurra, idag anlände Nattens cirkus till mitt postfack. Finfin känsla. Eli läser och skriver har recenserat den och skriver bland annat: ”The Night Circus lämnar mig med en stor saknad i hjärtat, den saknaden man bara har när man har läst ut en riktigt bra bok, med ett leende på läpparna och med en kvardröjande doft i luften av karamelliserade äpplen.” Med sådana ord måste jag bara läsa den.

Och såg ni min nya affisch? Iiiiiiih! Min barndomshjälte Sven Nordqvist har signerat den.

P.S För den som inte kan sin Pettson och Findus så är motivet från Pettson får julbesök.

En favorit: Pettson får julbesök

Min kusin fräschade upp mitt minne och påminde mig om att Pettson får julbesök av Sven Nordqvist är en av världens bästa julböcker och visst är den det! För vem kan motstå en berättelse där en katt och en gubbe bygger en hemgjord julgran?
I den här berättelsen hamnar nämligen julen i farozonen när gubben Pettson stukar foten. Vem ska nu hugga julgran, fixa skinkan och dekorationer? På något sätt löser sig allt. Sven Nordqvists illustrationer får mig alltid att le, särskilt när Findus stoppar morötter i julgransfoten. Och den sista bilden är magisk. Ja, stick iväg och låna den!

En barnmorska och en talande katt

Efter att ha läst tungviktaren En helvetes vinter kändes det rätt att bita tag i något lättsmält. Och visst är kontrasterna stora mellan Katerina Janouchs Bedragen och Daniel Woodrells berättelse om blodsband, fattigdom och amerikansk white trash-miljö. Känner mig aldrig riktigt hemma i första delen om barnmorskan Cecilia Lund och hennes vardagsliv. Romanen är snabbläst och har bra dialog – sjukhusmiljön är välbeskriven, men jag kan inte låta bli att irritera mig på huvudkaraktärens trångsyddhet och att hon är en sådan gnällspik (mot slutet får man mer förståelse för detta drag). Ja, hon är mänsklig, men historien lämnar mig nästintill oberörd – ändå sträckläser jag den. Bokdjungeln ger Bedragen 2 av 5 möjliga.

Därefer följer jag raskt upp med en bok som inte kan göra mig besviken: När Findus var liten och försvann. Att läsa ett verk av mästaren Sven Nordqvist är som att trycka på nostalgiknappen och bege sig raka vägen tillbaka till sin barndom ( trots att just den här boken kom ut 2001). För mig innebär det en tillbakatitt på hur jag som barn ständigt rotade i lådorna med barnböcker på mitt dagis. Redan då var jag boktokig.
I När Findus var liten och försvann berättar gubben Pettson om när han träffar Findus för första gången. Det är kanske inte den starkaste boken i serien, men jag kan inte bli besviken. Bilderna är fantastiska.

Det är även följande rader:

”- Du skulle ha en fru som piggar upp dig lite, sa hon.
– Nä, sa Pettson. Det skulle jag i så fall ha skaffat för länge sedan. Nu är jag för gammal. Jag har vant mig vid att klara mig själv. Det skulle bli för mycket med en hel tant”.

Boken får 3,5 av 5 möjliga.