Skräckmästarens senaste bok

varanhudJag har länge gått vid hans sida. John Ajvide Lindqvists sida. Han är Sveriges litterära skräckmästare. Det var Hanteringen av odöda som frälste mig, den kom 2005. Det här året är han aktuell med novellsamlingen Våran hud vårat blod våra ben som består av sju texter där han släpar fram vampyrer, zombier och varulvar ur mörkret. Eller snarare drar ut läsaren i mörkret…

Mina favoriter är Vad mig tillkommer, Speciella omständigheter och Våran hud vårat blod våra ben. En av Lindqvists styrkor är det oväntade. Det är bara att ta ett kliv, ett kliv till, ett kliv till medan obehaget växer – och så pang slår chocken till! Antingen det skräckinjagande eller det som man inte kunde räkna ut, som bara lurade i det fördolda. Vad mig tillkommer hängde sig kvar, bet sig fast. Jag tänkte på den när jag somnade. När jag vaknade. När jag läste andra böcker. Den har inte släppt mig än. Kan en novell få ett bättre betyg?

Våran hud vårat blod våra ben får 4 palmhjärtan av 5 möjliga.

P.S Alexander Janssons omslag är lysande.

 

Bring in the darkness

edgarallanpoe

 

Efter att ha läst om Edgar Allan Poes samlade noveller – volym 1 är jag fortfarande lika imponerad över hans sätt att berätta om människor som befinner sig i det svarta spektrumet av sinnet, som när jag läste hans verk första gången. Han har ett elegant sätt att alltid få sina historier att kännas självklara oavsett vad de handlar om. Poe hypnotiserar mig ofta redan i första meningen. Hjärtat som skvallrade har exempelvis följande inledning:

”Det är sant – jag hade varit nervös, fruktansvärt nervös, och det är jag ännu; men varför insisterar ni på att jag är galen?”.

Så här i mörka stormtider känns det extra passande att slå sig ner i soffan med en Poe-novell och släppa allt vad inre harmoni heter. Här är några av mina favoriter av skräckmästaren:  Den svarta katten, Hjärtat som skvallrade, Mordet på Rue Morgue och Den avlånga lådan.