Liv Strömquist strikes again!

uppgangochfallDet skulle kunna vara tröttsamt att gång på gång skriva om hur briljant och rolig Liv Strömquist är, men det är det inte. Hon är så jäkla briljant och rolig att man vill att ALLA verkligen ska förstå hur briljant och rolig hon är. Alla. Och det blir inte tröttsamt. Kunskapens frukt var en humoristisk och faktaspäckad hyllning till det kvinnliga könsorganet och nu är Liv tillbaka med ett album om carpe diem (ja, carpe diem!), extrem rikedom och när moralisterna tar över. Det är så bra att när jag läst ut boken vill jag direkt läsa om den (gör det dock inte pga trött). Liv diskuterar på sitt sedvanliga sätt hur det egentligen är den västerländska kulturen som  lever i nuet och ingen annan. Ja, mindfulness är ju så inne. Det är vi i väst som kan briljera med att leva i nuet, särskilt rika vita gubbar. Såsom den svenska företagsledaren Sverker Martin-Löf som lever så pass i nuet att han använt företagets jetplan till att skjutsa runt på sin hund till olika platser i världen och han tråkas inte av mörka, trista tankar som global uppvärmning och klimathot och sådant. Nej då, han lever i NUET. No bad feelings.

Liv vrider och vänder på saker som man annars inte tänkt på. Hon belyser hur många inom vänstern som ägnar sig mer åt moralism än politik. Hon tar upp den amerikanska statsvetenskapsprofessorn Wendy Brown som menar att de progressiva krafterna i samhället tappat tron på att en större genomgripande politisk förändring är möjlig och att det landar i moralism. Att man hellre pekar på det goda och det onda och levererar inga direkta förslag på hur saker och ting ska förändras. Att det blir lättare att fastna i retorik och hur ord används än att man kommer med konkreta förslag. Att det är lättare att anklaga en kändis eller politiker för att ha använt fel ord än att bekämpa klassamhället, som Liv menar är den största roten till de flesta problem. Även om man som alltid måste hålla flera tankar i huvudet. Det ena behöver inte utesluta det andra. Som den självgoda moralist jag är fick jag många aha-moments! Det är så lätt att kritisera utan att ge förslag.

Uppgång och fall är för jävla bra. Läs den!  Fyra av fem palmhjärtan.

September: Hurra för könsorganslitteratur!

September blev en fin månad. Bäst av allt var naturligtvis Bokmässan i Göteborg där jag blev starstrucked dubbelt upp, dels när jag fick ett signerat ex av Tuppens minut av min stora barndomshjälte Sven Nordqvist dels när Siri Hustvedt berömde mig för mitt namn (hennes dotter heter också Sophie så det är inte så konstigt. Jag stavar visserligen mitt namn Sofie men ändå). Nu hoppas jag på en lugn oktobermånad.

Salladsnätter av Vanessa Barbara 3,5/5
En fransk curry av Richard C. Morais 3/5
Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist 3,5/5
Vi ses i morgon av Tore Renberg 3,5/5
Kunskapens frukt av Liv Strömquist 4/5
Ja till Liv av Liv Strömquist 4/5
Ivar träffar en Tyrannosaurus av Lisa Bjärbo 3/5
Sven Nordqvists bilder 2,5/5

Antal böcker: 8 stycken

Månadens bästa: Ja till Liv och Kunskapens frukt.
Månades sämsta: Ingen bok var dålig, men jag hoppades på mer av Sven Nordqvists bilder. Den innehöll för få anekdoter, minnen och funderingar. Jag vet att boken handlar om hans illustrationer, men jag vill helt enkelt få mer av kakan.
Månadens premiär: Igår gjorde Bisse entré här på Bokdjungeln. Hon kommer dyka upp lite då och då med sina funderingar kring böcker hon läst.
Månadens kvinnliga könsorgan: Liv Strömquist, utan tvekan. Hon är fantastisk!

Liv Strömquist for president!

kunskapensfrukt_framsida_1Kunskapens frukt är något så underbart som en humoristisk hyllning till det kvinnliga könsorganet, med blygdläppar, klitoris, vulva och hela kittet. Och nej, börja inte vrida nervöst på dig. Det här är roligt, det här är humor! Jag önskar att jag hade haft Liv Strömquist som lärare i sexualkunskap under högstadiet, lektionerna hade blivit betydligt intressantare än det tradiga tjötet om fortplantningsritualen.

I Kunskapens frukt gör Liv Strömquist upp med de gubbar som genom historien inte kunnat sluta prata om det kvinnliga könsorganet. Ja, om de gubbar som till stor del har lagt en grund till att många kvinnor idag skäms för att visa sig nakna och att en del kvinnor till och med går så långt som att de opererar sina blygdläppar för att passa in i någon sorts porrfilmsnorm. Samtidigt som Liv Strömqvist beväpnar sig med humor finns givetvis svärtan där. Skrattet sätter sig ofta i halsen. Som exempelvis när jag läser om Marie Bonaparte, som är så påverkad av Sigmund Freuds snack om att riktiga kvinnor ska få en orgasm genom penetrering och inte bara vid klitorisstimulans, att prinsessan tror att hon är missbildad*. Marie Bonaparte lägger sig därför under kniven för att få sin klitoris flyttad närmare vaginan. Något som Liv Strömqvist har följande träffsäkra åsikt om:

”Prinsessan Marie Bonaparte upplevde alltså att det var lättare att kirurgiskt förflytta sin egen klitoris än att bara förflytta prins Georges hand!!!”**

Kunskapens frukt är bland det bästa jag har läst i år. Jag vill ha Liv Strömqvist som storasyster, jag vill skicka fram henne när mina ord inte räcker till i en diskussion, jag vill att en staty ska resas i hennes namn. Kanske lite som de där gudinnestatyerna som fanns för tusentals år sedan, en sådan med en enorm vulva. Ja, det kanske vore något, eller vad tycker du Liv?

Kunskapens frukt får 4 av 5 palmhjärtan.

* Två tredjedelar av alla kvinnor är som Marie Bonaparte, så ät skit Freud!
** Marie Bonaparte kunde trots operationen inte få vaginalorgasm.

Snippans tid är här!

kunskapensfrukt_framsida_1

Liv Strömquists nya seriealbum handlar om det kvinnliga könsorganet, så klart man blir nyfiken! Spår redan nu att boken är AWESOME POSSUM!

P.S. Om du vill veta mer om boken så kila in på SVT Plays hemsida och kolla in senaste avsnittet av Babel där Liv medverkar. Och när du väl är inne på sajten kan du lika gärna ta en titt på programmet ”Bokcirkeln i Hökarängen” med Kristina Lugn.

Seriealbum om livet i köket

relishRelish- My life in the kitchen av Lucy Knisley
Genre: Seriealbum/Serieroman
Antal sidor: 192
Förlag: First Second

Jag blev väldigt förtjust i French milk när jag läste den för några år sedan. Serietecknaren Lucy Knisley åker till Paris med sin mamma för att fira hennes 50-årsdag. De förkovrar sig i franska ostar, rödvin och den ljuvliga mjölken. Foton blandas med illustrationer och små anekdoter. Sedan har jag inte riktigt kunnat glömma Lucy Knisley. French milk var så fin.


Jag läste Radiator days, men den var för naiv och spretig för min smak. Därför blev jag glatt överraskad när jag upptäckte att Lucy nyligen har släppt en ny bok, Relish- My life in the kitchen där hon berättar om sin matglada uppväxt och sina gourmeter till föräldrar. I hela hennes liv har hon levt nära mat. Mamman är kock, en morbror är matkritiker och pappan älskar att besöka tjusiga restauranger. Här blandas recept med anekdoter, allting tecknat. Jag vill direkt slänga mig på receptet med sangria eller chokladkakorna. Mums!

P1050766

Det är fint att se hur mat kan betyda så mycket för människor. Inte bara som en källa för energi och överlevnad utan som ett genuint intresse. Personligen avskyr jag vanligtvis att laga mat och är en odåga i köket. Under en period när jag bodde i Norge levde jag på tre maträtter under nästan ett år; biffar med ris, vårrullar med ris och spaghetti med pesto. Men, jag älskar att läsa om mat. Jag blir lyrisk när jag upptäcker en skönlitterär bok som handlar om delikatesser, vin och liknande. Jag blev väldigt förtjust i As Alwas Julia, som består av en brevväxling mellan Julia Child och hennes vän Avis Devoto under tiden som den amerikanska kocken skrev det som skulle bli mästerverket Mastering the art of french cooking. Jag blev nästan lika glad när jag upptäckte denna bok.

P1050769

 

Relish har inte samma charm som French milk, men den är väl värd att läsa om man tycker om Lucy Knisleys personliga berättarstil. Hon lyckas blanda små livhistorier med recept och gör det på ett välbalanserat sätt. Jag vill laga maten som hon berättar om. Eller i alla fall äta den. Jag blir grymt sugen på ost. Relish får 3 av 5 palmhjärtan.

Love Hurts av Kim W Andersson

Love Hurts av Kim W Andersson
Förlag: Kartago
Genre: Seriealbum
______________________________________________
Det är smarrigt med skräckblandad romantik i serieformat. Utmärkt som lättsam läsning mellan litterära tegelstenar eller på bussen på väg till jobbet. Det är rappa korta historier med en twist på slutet. Hatkärlek, utslitna hjärtan och hämnd är teman som lyfts fram.

 

Kim W Andersson kastar sig melllan uppgörelser i Vilda västern, mordiska sjöjungfruar och bråkande barbiedockor. Det är raka bilder utan krusiduller och det känns befriande med ett verk utan alltför känslogeggig kärlek. Det är nattsvart, men ändå humoristiskt. Kim W Andersson visar hur ont kärlek kan göra, men på ett uppfriskande sätt som ger mersmak.

Love hurts får tre palmhjärtan av fem möjliga.

En kort reflektion: French milk

French milk är historien om den 21-åriga (hon fyller 22 i berättelsen) Lucy Knisley som tillsammans med sin mamma åker till Paris för att under sex veckor uppleva staden på ett intimare sätt. Främst är ”French milk” en humoristisk reseskildring men även en historia om ett nära band mellan mor och dotter och det stundtals svåra i att vara på väg mot vuxendomen och allt vad det innebär.

Jag trivs i Lucy Knisleys finurliga värld där hon på ett rakt och ärligt sätt berättar om hur den franska huvudstaden öppnar upp sig och oj vad de tryckar i sig bakverk och diverse delikatesser! Tack och lov att illustrationerna är i svartvitt, annars hade man förmodligen dreglat som en hund. Grön av avund är man förstås redan, jag menar – sex veckor i Paris! ”French milk” är en given julklapp till frankofilen med ett särskilt intresse för seriealbum och som vill frossa i detaljer om Paris. Jag utlovar hög feelgood-faktor!