Liv Strömquist strikes again!

uppgangochfallDet skulle kunna vara tröttsamt att gång på gång skriva om hur briljant och rolig Liv Strömquist är, men det är det inte. Hon är så jäkla briljant och rolig att man vill att ALLA verkligen ska förstå hur briljant och rolig hon är. Alla. Och det blir inte tröttsamt. Kunskapens frukt var en humoristisk och faktaspäckad hyllning till det kvinnliga könsorganet och nu är Liv tillbaka med ett album om carpe diem (ja, carpe diem!), extrem rikedom och när moralisterna tar över. Det är så bra att när jag läst ut boken vill jag direkt läsa om den (gör det dock inte pga trött). Liv diskuterar på sitt sedvanliga sätt hur det egentligen är den västerländska kulturen som  lever i nuet och ingen annan. Ja, mindfulness är ju så inne. Det är vi i väst som kan briljera med att leva i nuet, särskilt rika vita gubbar. Såsom den svenska företagsledaren Sverker Martin-Löf som lever så pass i nuet att han använt företagets jetplan till att skjutsa runt på sin hund till olika platser i världen och han tråkas inte av mörka, trista tankar som global uppvärmning och klimathot och sådant. Nej då, han lever i NUET. No bad feelings.

Liv vrider och vänder på saker som man annars inte tänkt på. Hon belyser hur många inom vänstern som ägnar sig mer åt moralism än politik. Hon tar upp den amerikanska statsvetenskapsprofessorn Wendy Brown som menar att de progressiva krafterna i samhället tappat tron på att en större genomgripande politisk förändring är möjlig och att det landar i moralism. Att man hellre pekar på det goda och det onda och levererar inga direkta förslag på hur saker och ting ska förändras. Att det blir lättare att fastna i retorik och hur ord används än att man kommer med konkreta förslag. Att det är lättare att anklaga en kändis eller politiker för att ha använt fel ord än att bekämpa klassamhället, som Liv menar är den största roten till de flesta problem. Även om man som alltid måste hålla flera tankar i huvudet. Det ena behöver inte utesluta det andra. Som den självgoda moralist jag är fick jag många aha-moments! Det är så lätt att kritisera utan att ge förslag.

Uppgång och fall är för jävla bra. Läs den!  Fyra av fem palmhjärtan.

2014 års bästa och sämsta Del 1

magicbooks1Det är dags att knyta ihop boksäcken för 2014 som har varit ett riktigt guldår litteraturmässigt sett med få besvikelser och många wow-upplevelser. Under året har jag läst Min kamp-serien, förälskat mig i Liv Strömquist och insett hur beroende jag är av ljudböcker. 2015, bring it!

 


Årets livsförändrare 
– Äta djur av Jonathan Safran Foyer
Att läsa om den utbredda vanskötseln av djur på slakterier och gårdar fick mitt hjärta att krampa. Hjärtat krampade så pass mycket att jag beslutade mig för att att bli vegetarian. Bye bye råbiff!

Årets bästa köp – Storytel
Jag har som sagt blivit besatt av att lyssna på ljudböcker och tack vare Storytel (det finns säkert andra bra tjänster) kan jag fylla min dagliga dos.

Årets skratt – Liv Strömquists verk
Jag har av någon konstig anledning inte läst något av Liv förrän under 2014 och jag älskade Ja till Liv och Kunskapens frukt. Samtidigt som seriealbumen är allvarliga har de hög Haha-faktor. Liv for president!

Årets seriealbum – Kunskapens frukt
Kunskapens frukt av Liv Strömquist är underbar och jag tycker att den borde vara måsteläsning för alla högstadieelever. Nej, jag ångrar mig. Varenda kotte ska läsa den!

Årets nagelbitare – Nattfilm av Marisha Pessl
Det var nästintill omöjligt att lägga ifrån sig Nattfilm. Historien är starkt beroendeframkallande och eftersom man aldrig vet var man hamnar på nästa sida i boken kan jag starkt rekommendera den för de som älskar att sträckläsa.

Årets sömnpiller – The Magic of Christmas av Trisha Ashley
Så fruktansvärt dålig att jag övervägde att bränna upp den.

Årets mysterium – Expeditionen av Bea Uusma
Jag är så otroligt imponerad av hur Bea Uusma lyckas förvandla den rätt uttjatade och halvmossiga Andé-expeditionen till en spännande och personlig historia. Jag älskar boken och väntar andäktig på nästa!

September: Hurra för könsorganslitteratur!

September blev en fin månad. Bäst av allt var naturligtvis Bokmässan i Göteborg där jag blev starstrucked dubbelt upp, dels när jag fick ett signerat ex av Tuppens minut av min stora barndomshjälte Sven Nordqvist dels när Siri Hustvedt berömde mig för mitt namn (hennes dotter heter också Sophie så det är inte så konstigt. Jag stavar visserligen mitt namn Sofie men ändå). Nu hoppas jag på en lugn oktobermånad.

Salladsnätter av Vanessa Barbara 3,5/5
En fransk curry av Richard C. Morais 3/5
Himmelstrand av John Ajvide Lindqvist 3,5/5
Vi ses i morgon av Tore Renberg 3,5/5
Kunskapens frukt av Liv Strömquist 4/5
Ja till Liv av Liv Strömquist 4/5
Ivar träffar en Tyrannosaurus av Lisa Bjärbo 3/5
Sven Nordqvists bilder 2,5/5

Antal böcker: 8 stycken

Månadens bästa: Ja till Liv och Kunskapens frukt.
Månades sämsta: Ingen bok var dålig, men jag hoppades på mer av Sven Nordqvists bilder. Den innehöll för få anekdoter, minnen och funderingar. Jag vet att boken handlar om hans illustrationer, men jag vill helt enkelt få mer av kakan.
Månadens premiär: Igår gjorde Bisse entré här på Bokdjungeln. Hon kommer dyka upp lite då och då med sina funderingar kring böcker hon läst.
Månadens kvinnliga könsorgan: Liv Strömquist, utan tvekan. Hon är fantastisk!

Liv Strömquist for president!

kunskapensfrukt_framsida_1Kunskapens frukt är något så underbart som en humoristisk hyllning till det kvinnliga könsorganet, med blygdläppar, klitoris, vulva och hela kittet. Och nej, börja inte vrida nervöst på dig. Det här är roligt, det här är humor! Jag önskar att jag hade haft Liv Strömquist som lärare i sexualkunskap under högstadiet, lektionerna hade blivit betydligt intressantare än det tradiga tjötet om fortplantningsritualen.

I Kunskapens frukt gör Liv Strömquist upp med de gubbar som genom historien inte kunnat sluta prata om det kvinnliga könsorganet. Ja, om de gubbar som till stor del har lagt en grund till att många kvinnor idag skäms för att visa sig nakna och att en del kvinnor till och med går så långt som att de opererar sina blygdläppar för att passa in i någon sorts porrfilmsnorm. Samtidigt som Liv Strömqvist beväpnar sig med humor finns givetvis svärtan där. Skrattet sätter sig ofta i halsen. Som exempelvis när jag läser om Marie Bonaparte, som är så påverkad av Sigmund Freuds snack om att riktiga kvinnor ska få en orgasm genom penetrering och inte bara vid klitorisstimulans, att prinsessan tror att hon är missbildad*. Marie Bonaparte lägger sig därför under kniven för att få sin klitoris flyttad närmare vaginan. Något som Liv Strömqvist har följande träffsäkra åsikt om:

”Prinsessan Marie Bonaparte upplevde alltså att det var lättare att kirurgiskt förflytta sin egen klitoris än att bara förflytta prins Georges hand!!!”**

Kunskapens frukt är bland det bästa jag har läst i år. Jag vill ha Liv Strömqvist som storasyster, jag vill skicka fram henne när mina ord inte räcker till i en diskussion, jag vill att en staty ska resas i hennes namn. Kanske lite som de där gudinnestatyerna som fanns för tusentals år sedan, en sådan med en enorm vulva. Ja, det kanske vore något, eller vad tycker du Liv?

Kunskapens frukt får 4 av 5 palmhjärtan.

* Två tredjedelar av alla kvinnor är som Marie Bonaparte, så ät skit Freud!
** Marie Bonaparte kunde trots operationen inte få vaginalorgasm.

Snippans tid är här!

kunskapensfrukt_framsida_1

Liv Strömquists nya seriealbum handlar om det kvinnliga könsorganet, så klart man blir nyfiken! Spår redan nu att boken är AWESOME POSSUM!

P.S. Om du vill veta mer om boken så kila in på SVT Plays hemsida och kolla in senaste avsnittet av Babel där Liv medverkar. Och när du väl är inne på sajten kan du lika gärna ta en titt på programmet ”Bokcirkeln i Hökarängen” med Kristina Lugn.