Om Hösten av Karl Ove Knausgård

omhostenOm hösten är första delen i Karl Ove Knausgårds årstidsserie som är tillägnad hans ofödda dotter. I korta avsnitt behandlar han ämnen som skymning, biodling och ensamhet. Det är vackert, fult, fånigt och allvarsamt. Knausgårds pendlar mellan det banala och det allvarliga. Vissa saker irriterar. Får mig att fundera om inte hela boken är ett enda stort skämt. Kejsarens nya kläder i bokform. Samtidigt som jag tycker om hans sätt att beskriva de små tingen – det som andra inte skriver om på ett nyanserat sätt – blir det stundtals…löjligt. Knausgård kan skriva, det vet vi. Men det blir rätt skitnödigt ibland. Så var fallet även i Själens amerika.  I ett avsnitt skriver Knausgård om tuggummi, vilket känns som en sak som är intressant att ta upp. Att sätta ord på en så vardaglig företeelse som att tugga tuggummi blir något utöver det vanliga. Jag har samma ovana, att tugga tuggummi i tid och otid. Men. Mot slutet står det: ”Att jag lyckligtvis inte är ensam om den här lasten, ovärdig i sin obetydlighet, blir jag påmind om varje gång jag är i stan, där trottoarer och torg utanför de större samlingslokalerna är fulla av vita fläckar, lika nyckfullt spridda som stjärnorna på himlen, och i mörkret, upplysta av gatlyktorna, svagt skimrande mot den svarta asfalten, är det ju också en stjärnhimmel de liknar.”

Kanske har jag inte samma romantiska själ som Knausgård, men ja, det blir för mycket. Har svårt att ta boken på allvar, börjar tveka. Men det är då det gnistrar till. Formuleringarna som talar till en. Som gör Knausgård till Knausgård. Han genialiska språk och sätt att vrida och vända på saker som får mig att göra ett hundöra. För att lätt kunna läsa sidan igen. Som i avsnittet om sängar, där han skriver om hur det skulle se ut på natten i exempelvis New York om alla väggar var av glas och rummen upplysta.

”Överallt, skulle det legat människor orörliga i sina kokonger, i rum efter rum flera kilometer bort, och inte bara på markplanet, längs gator och korsningar, utan uppe i luften också, åtskilda av ett slags platåer, somliga av dem tjugo meter över marken, somliga femtio, somliga hundra. Miljontals orörda människor skulle vi ha kunnat se…”

Så jävla vackert.

Om hösten av Karl Ove Knausgård får 3 av 5 palmhjärtan.

Skitnödigt, Knausgård!

13058313_O_1En stor saknad bredde ut sig inom mig när Min kamp var slut. Karl Ove Knausgårds litterära mästerverk var över och jag kände mig tom. Därför kom det som en liten tröst när jag fick höra att han skulle släppa essäsamlingen Själens Amerika.18 texter, tänkte jag och nickade nöjt. Glädjen varade inte särskilt länge. Medan Min kamp till stor del var inkluderande så knuffar och blänger Själens Amerika surt på mig. Den vill inte ha med mig att göra. Jag har aldrig läst Hamsun och jag är (tyvärr) ingen konstexpert och därför har jag svårt att känna mig insläppt i Knausgårds texter, som mestadels går ut på att tjöta om Hamsun och konst och då på ett sätt som gör att jag blir exkluderad. Jag känner mig fel och dum. Det är visserligen knappast Knausgårds fel, men jag blir ändå lite butter. Inte ens texten om bajs gör mig glad. För jag kan verkligen inte hänga med I Knausgårds resonemang om att bajs och vin är liknande ting och att det egentligen är lite konstigt att vi inte luktar på avföring så som vi luktar på vin. Vi dricker vin, Knausgård, inte bajs. Texten är inte ens skrivet med humor, eller så gick den rakt över huvudet på mig. Och Knausgård blir lite, ja, skitnödig genom hela essäsamlingen. Han kan skriva, det vet vi, men innehållet blir lite torftigt och lämnar mig oberörd.

Det här var inte min skit så att säga, Själens Amerika får 3 av 5 palmhjärtan.

Hitler var nära att döda mig*

Poff, sa det och så var oktober över. Här kommer en liten hopsnickrad rapport över vad jag har läst under den här rätt braiga (som vi säger i Småland) månaden:

Sent i september av Jujja Wieslander 3/5
Att föda ett barn av Kristina Sandberg 4/5
Konsten att skapa en zombie av Frank Swain 3/5
Min kamp 6 av Karl Ove Knausgård 4/5
Förföra demonen av Erica Jong 4/5
Mera Vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo 4/5
Morberg Grogg, drinkar och cocktails 3,5/5
Den randiga barnkammarboken 3,5/5

Antal böcker: Åtta stycken

Månadens bästa: Jag velar mellan Min kamp 6 och Att föda ett barn, båda var riktigt bra! (ville visserligen ett tag slänga Min kamp 6 i väggen efter att ha varit nära att dö av tristess av allt Hitler-tjöt och pretentiösa litteratursnack, och det kommer från en som annars älskar litteratursnack. Hitler älskar jag däremot inte).
Månadens besvikelse: Knausgårds aptrista, evighetslånga Hitler-tjöt.
Månadens tomrum: Det känns lite tomt nu när jag har läst klart Min kamp, snyft. Mottager gärna tips på hur man kommer över abstinensen.
Månadens drink: Morbergs mojito, mums! Glöm den förra efterlysningen, jag har kommit på hur jag ska komma över abstinensen…
Månadens kokbok: Jag recenserade visserligen bara en kokbok, men Mera vego av Sara Ask och Lisa Bjärbo är kanon! Har gjort ett flertal recept ur den och är väldigt nöjd.

* Ja, rubriken kan vara något överdriven.

Juli, du har förändrat mitt liv!

Det blev allt några böcker lästa i juli. Dessutom var det några ordentliga tegelstenar i högen. Lars Noréns dagbok är inget man läser på en eftermiddag om man säger så.

En nypa salt av Maria Goodin 2,5/5
Äta djur av Jonathan Saffran Foyer 3,5/5
Nu ser du mig av S.J. Bolton 3,5/5
Livrädd av S.j. Bolton 3,5/5
Av oss blev det aldrig några riktiga damer 3,5/5
Dödsdömd av David Echolls 3/5
Min kamp 4 av Karl Ove Knausgård 3/5
En dramatikers dagbok 2000-2002 av Lars Norén 3/5
Jag, En av David Levithan 3/5
Torsdagarna i parken av Hilary Boyd 1,5/5
Bridget Jones Mad about the boy av Helen Fielding 3,5/5
Döda talar inte av Ann Cleeves 3/5
Under persikoträdets skugga av Joanne Harris 2/5
Min kamp 5 av Karl Ove Knausgård 4,5/5
Antal böcker: 14

Månadens bästa: Min kamp 5 av Karl Ove Knausgård. Så jävla bra.
Månadens sämsta: Torsdagarna i parken. Gäsp!
Månadens överraskning: Att Norén trodde att han skulle få 10 miljoner för sina dagböcker. Låter väldigt orealistiskt. Eller?
Månadens roligaste: Fina, roliga Bridget Jones.
Månadens livsförändrare: Utan tvekan Äta djur. Tack vare den ska jag försöka att bli vegetarian från och med 1 september (ja, jag är en svag människa som måste hinna vräka i mig mina favvokötträtter tills dess).