Triss i svenska kvinnliga författare

Jag hänger den här gången på Lyrans Noblesser som riktar strålkastarskenet mot svenska kvinnliga författare – klassiska som samtida.  Det gäller alltså att plocka ut tre personer som får mitt litterära hjärta att klappa hårdare.

 

1. Maria Sveland
Trots att jag endast har läst en bok av Maria Sveland (självklart Bitterfittan) så vill jag ändå sätta henne på en piedestal. Hennes andra roman Att springa väntar på mig i bokhyllan. När jag läste Bitterfittan så var det så många av hennes åsikter som fick mitt blod att brinna. På ett bra sätt. Den var smart, ärlig och full av attityd. En äkta litterär käftsmäll.

2. Åsa Linderborg
Hennes biografi Mig äger ingen träffade mig rakt i hjärtat. Åsa Linderborg berättar om sin uppväxt tillsamammans med sin alkoholiserade far. Det är en berättelse om klass, men även om kärlek. Det är ingen schablonmässig bild som presenteras utan det känns genuint och man vill ha mer av språket, mer av allt. Snälla Åsa, sätt igång och skriv!

3. Elsie Johansson
Jag tycker om hur Elsie Johansson skakar om i litteraturens värld och bryter mot normer. Med Sin ensamma kropp belyser hon en äldre kvinnas sexualitet och hon gör det på ett fascinerande sätt; smakfullt och med ett språk som förför. Härligt att slänga bort bilden av den äldre kvinnan som ett saftkokande ”det”. Ett objekt som endast är till för att tillfredställa barn och barnbarns behov och möjligtvis dricka en kopp kaffe då och då.

Tematrio – utmanande läsning

…..Där greppar jag stafettpinnen och tar mig an Lyrans utmaning, som helt enkelt går ut på att rada upp tre typer av böcker/texter som utmanar en som läsare ( en fortsätttning på Bokhoras fredagsfråga från förra veckan). Jag är redo!

 

1. Inom min bekvämlighetszon ingår inte lyrik. Istället för att citera strofer från Tranströmers senaste diktsamling ockuperar olika reklamsnuttar ( vik hädan Bredbandsbolagets reklamdänga!) mitt huvud. Lite lätt skamsen kan jag erkänna att jag är helt borttappad i denna finlitterära värld där varje ord vägs på silvervåg. Men. Jag ger mig inte. Det blir något av den nyblivna nobelpistagaren om en inte allt för avlägsen framtid ( i alla fall mer än en liten futtig dikt som jag har läst hittills). Jag återkommer.

2. Det är en viss utmaning för mig att läsa påhittade biografier om människor som är avlidna där författaren tar på sig uppdraget att beskriva känslor och privata händelser. Det är med blandade känslor som jag tar mig an dessa verk. Det är självklart intressant att exempelvis ta plats på första parkett och se in i den mytomspunna Marilyn Monroes sinne, men samma känsla får jag även när jag läser skvallertidningar. Det känns lite för privat, lite för närgånget – även om det är uppdiktat. Intressant, men utmanande. En falsk känsla.

3. Okej, nu kommer det! Det är en utmaning för mig att läsa på engelska eftersom det tar längre tid och gör det omöjligt att läsa i turbofart. Tiden saktas ner och allt blir kämpigare, mer trögflytande. Att läsa mer litteratur på engelska borde lugna ner mitt nästintill drogpåverkade sätt att läsa, men jag darrar fortfarande av obehag inför tanken.

Därmed lämnar BokDjungeln över stafettpinnen….