Min guilty pleasure-lista

Nyligen fyllde jag år. Fick en glassmaskin i födelsedagspresent. Nu tror ni förmodligen att jag gjorde chokladglass eller möjligtvis någon bärig glass i stil med blåbär eller hallon. Nej då. Jag gjorde romrussin. Världens mest underskattade smak. Ofta förknippad med tanter. Känns fint. 33 är tydligen det nya 73. Att omfamna sin inre tant är skönt. Vara lite tvär. Bestämd och säker på sig själv. Göra som man vill oavsett vad andra tycker.

Se texten som ett hyllningstal till saker som mitt äldre jag vågar stå för att jag gillar, men som mitt yngre jag hade hånat till förbannelse eller helt enkelt ljugit om att hon hade tyckt om. Ja, jag gillar fortfarande zombier och ninjas– precis som jag gjorde när jag var yngre. Av flera skäl så är dessa saker dock inte något folk går och skäms över att de tycker om – i alla fall inte så att de blir hånade för det. Det finns förmodligen en genusförklaring. Att det som män läser/tittar på får en godkänd stämpel. Genrer som mestadels kvinnor läser hamnar i skamvrån. Det är jävla trist, men den diskussionen tar vi en annan gång.

För enkelhetens skull blir det här ändå en guilty pleasure-lista, trots att jag som sagt står för att jag om de här sakerna och bla bla. Ni fattar grejen. Nu kör vi.

Min guilty pleasure-lista:

*Jag samlar höstbilder på Pinterest. Gärna sådana med kvinnor som sitter uppkrupna med raggsockar, en bok och en kopp te. Ja, ni vet sådana bilder som konstigt nog aldrig tas på män. HALLÅ, VAR ÄR NI ALLA MÄN MED RAGGSOCKAR, FILTAR, EN BOK I ENA HANDEN OCH EN KOPP TE I DEN ANDRA?! Ni fattas mig.

*En annan sak är årstidsböcker. Ni vet sådana där handlingen tydligt utspelar sig på våren, sommaren, hösten eller vintern (julböckerna är den största årstidsfixen). Ofta syns det på omslaget. Ett hus med en trädgård där träden har olika höstfärgade löv. Eller ett motiv med ett bord som är dukat med julmat och där man ser snön singla ner utanför fönstret. Ja, böckerna är banala och illa skrivna, men ack så frestande.

* Romantiska komedier. Trots att jag vet att de ofta är sexistiska och fördomsfulla så KAN JAG INTE SLUTA TITTA. Det går inte. Då och då måste kvoten fyllas.

*Jag vill läsa all skönlitteratur (och biografier) som innehåller mat. Inga undantag.

*Lättsamma kriminalserier. Och nu snackar jag alltså inte om mer creddiga produktioner som Bron, The Killing och Bosch (jävla bra!) utan sådana där man blandar humor med ond bråd död, som i Castle och Bones. Lättsamma kriminalserier, må ni aldrig ta slut.

*Kokböcker med kött. Det kanske inte låter så konstigt, många gillar kokböcker. Det släpps typ en i veckan, men till saken hör att jag är vegetarian. Jag älskar att bläddra i kokböcker och titta på ostron, patéer, fiskfileér, skaldjur, råbiffar – och ja – allt! Nu klurar ni på att det förmodligen är för att jag saknar kött. Det gör jag nog. Men inte tillräckligt för att börja äta djur igen. Då får det räcka med att bläddra i vackra, köttiga kokböcker.

Vad har du för guilty pleasure-lista?

Skärmavbild 2016-08-18 kl. 13.34.11

Mmm…romrussin.

Katitzi, vi behöver dig!

katitziJag läste böckerna om Katitzi som barn. Under åren har minnena blivit suddiga och det enda jag kommer ihåg av dem var att huvudgestalten hade skinn på näsan, långt svart hår, var rom och bodde i någon sorts vagn. Det var i alla fall vad jag mindes till jag nyligen läste om de två första böckerna i serien. Jag var orolig för att jag inte skulle tycka om dem. Att jag inte längre skulle tycka att de var lika trollbindande och behövligt uppkäftiga som när jag läste dem som liten. Först tvekade jag. Kapitlen kändes mer som små noveller och det saknades en tydlig kärna– tvivlet och besvikelsen växte. Sedan förändrades allting. Berättelsen tog form och min barndoms Katitzi framträdde. Katitzi som står upp mot den avundsjuka Ruttan. Katitzi som ständigt ifrågasätter de vuxnas påståenden och inte låter sig luras av dumma regler och fördomar – Varför får inte romer gå i skolan? Varför ska man tro på spådomar? Varför bor inte hennes familj i ett hus? Godhjärtade, tuffa, kritiska Katitzi, jag hoppas att varenda unge får läsa om dig. Inte bara för att vårt allt mer hatiska samhälle behöver det utan för att böckerna om dig tillhör Sveriges bästa barn- och ungdomslitteratur. Katitzi & Katitzi och Swing får 4 av 5 palmhjärtan.

 

100 dagar med deckartips

Gillar du ond bråd? Då ska du kolla in när Dagens nyheters deckarfantast Lotta Olsson presenterar de 100 bästa deckarna genom tiderna. Varje dag avslöjas en ny bok från listan – och nedräkningen har bara börjat.  Jag är i alla fall grymt nyfiken på vilka som hamnar på topp 10. In och kolla här. Vilka är dina deckarfavoriter?

Augusti: Bye bye kött!

small

Obs! Korna på bilden har inget med min sista köttmåltid att göra.

Sommarens sista månad var lugn på läsfronten. Inga direkta besvikelser och inga superöverraskningar. Blev dock väldigt förtjust i Hobbit. Jag har även eventuellt ätit mitt livs sista köttbit. Ja, för ni minns väl att jag efter att ha läst Äta djur lovade att bli vegetarian den första september? Mina tre första gröna dagar har varit över förväntan. Har ätit godare mat än på länge.

Häxan och lejonet av C.S. Lewis 4,5/5 (omläsning)
Hästen och hans pojke av C.S. Lewis 2/5 (omläsning)
Sommarboken av Tove Jansson 3,5/5
Mannen under trappan av Marie Hermanson 3/5
Nyttiga människor av David Qviström 3,5/5
Att skriva av Stephen King 3,5/5
Främlingen av Albert Camus 4/5 (omläsning)
Boken om Joe av Jonathan Tropper 3/5
Hobbit av JRR Tolkien (ljudbok) 4,5/5

Antal böcker: 9

Månadens bästa: Det går inte att tröttna på Häxan och lejonet. Den är anledningen till att jag som barn ständigt letade efter öppningar till Narnia. Än har jag inte hittat någon.
Månadens sämsta: Hästen och hans pojke. Tråkig!
Månadens roligaste: Boken om Joe, trots att Jonathan Troppers böcker påminner om varandra är det så lätt att tycka om de trasiga gestalterna. Ja, de mänskliga gestalterna.
Boken alla bör läsa inför valet: Nyttiga människor

Juli, du har förändrat mitt liv!

Det blev allt några böcker lästa i juli. Dessutom var det några ordentliga tegelstenar i högen. Lars Noréns dagbok är inget man läser på en eftermiddag om man säger så.

En nypa salt av Maria Goodin 2,5/5
Äta djur av Jonathan Saffran Foyer 3,5/5
Nu ser du mig av S.J. Bolton 3,5/5
Livrädd av S.j. Bolton 3,5/5
Av oss blev det aldrig några riktiga damer 3,5/5
Dödsdömd av David Echolls 3/5
Min kamp 4 av Karl Ove Knausgård 3/5
En dramatikers dagbok 2000-2002 av Lars Norén 3/5
Jag, En av David Levithan 3/5
Torsdagarna i parken av Hilary Boyd 1,5/5
Bridget Jones Mad about the boy av Helen Fielding 3,5/5
Döda talar inte av Ann Cleeves 3/5
Under persikoträdets skugga av Joanne Harris 2/5
Min kamp 5 av Karl Ove Knausgård 4,5/5
Antal böcker: 14

Månadens bästa: Min kamp 5 av Karl Ove Knausgård. Så jävla bra.
Månadens sämsta: Torsdagarna i parken. Gäsp!
Månadens överraskning: Att Norén trodde att han skulle få 10 miljoner för sina dagböcker. Låter väldigt orealistiskt. Eller?
Månadens roligaste: Fina, roliga Bridget Jones.
Månadens livsförändrare: Utan tvekan Äta djur. Tack vare den ska jag försöka att bli vegetarian från och med 1 september (ja, jag är en svag människa som måste hinna vräka i mig mina favvokötträtter tills dess).

Välkommen hem till mig, Batman!

batman

Det känns lite konstigt att lägga upp en bild på mitt senaste inköp efter att preciiis ha skrivit en recension om boken Shopstop, men jag är en svag människa och jag beställde den faktiskt innan jag läste boken. Så det så. Och konsttryck är lite som luft, skitviktigt. Var helt enkelt tvungen att klicka hem godingen härifrån. En nödvändig investering kan man säga. Ber om ursäkt för mitt ordvitsande men vi kan väl säga att jag lider av mundiarré.