Smällkaramell i bokform

9789163889417Tre författare, tre berättelser. John Green, Maureen Johnson och Lauren Myracle bidrar med varsin historia i den här juliga boken som ändå hänger samman. Allting börjar med att det är julafton och Gracetown har drabbats av en snöstorm. Något som sätter fart på en rad händelser. Jubilee lämnar ett tåg som inte kan köra vidare och tar sin tillflykt till en Waffle house-restaurang där hon stöter på Stuart, killen med brustet hjärta. Dit beger sig även 14 övertända cheerleaders. Några kompisar blir jagade av ett par ondsinta tvillingar i kampen om att leverera ett Twister-spel. Baristan Addie kämpar mot sin självupptagenhet och tar upp jakten på en minigris för att rädda en vänskap.

Handlingen är ett sammelsurium av flirtande, relationsproblem, snö och otaliga upprepningar av Starbucks. Stundtals känns det nästan som att boken är en 333 sidor lång annons för kaffekedjan. Starbucks hit och Starbucks dit. Till och med delar av deras meny förklaras ingående. Maureen Johnsons inledande berättelse är överlägsen de andras. Rolig och charmig på ett sätt som de andra inte kommer närheten av. Hon borde ha skrivit hela boken. John Greens del är något för långrandig och Lauren Myracle lyckas inte knyta ihop säcken på ett helt givande sätt. Även om de berättelserna också har sin charm och sin humor.  Sammantaget är Let it snow en smällkaramell i julutbudet. Läs den gärna. Let it snow  får 3 palmhjärtan av 5 möjliga.

Skräckmästarens senaste bok

varanhudJag har länge gått vid hans sida. John Ajvide Lindqvists sida. Han är Sveriges litterära skräckmästare. Det var Hanteringen av odöda som frälste mig, den kom 2005. Det här året är han aktuell med novellsamlingen Våran hud vårat blod våra ben som består av sju texter där han släpar fram vampyrer, zombier och varulvar ur mörkret. Eller snarare drar ut läsaren i mörkret…

Mina favoriter är Vad mig tillkommer, Speciella omständigheter och Våran hud vårat blod våra ben. En av Lindqvists styrkor är det oväntade. Det är bara att ta ett kliv, ett kliv till, ett kliv till medan obehaget växer – och så pang slår chocken till! Antingen det skräckinjagande eller det som man inte kunde räkna ut, som bara lurade i det fördolda. Vad mig tillkommer hängde sig kvar, bet sig fast. Jag tänkte på den när jag somnade. När jag vaknade. När jag läste andra böcker. Den har inte släppt mig än. Kan en novell få ett bättre betyg?

Våran hud vårat blod våra ben får 4 palmhjärtan av 5 möjliga.

P.S Alexander Janssons omslag är lysande.

 

Böcker som dödar vintertröttheten

Tulpaner kan vara en bra stämningshöjare under tråkiga februaridagar – likaså kan vårens utgivning av böcker bidra till att vintertröttheten sakta smälter bort. Efter att ha bläddrat igenom flera av förlagens kataloger har jag fastnat för följande pärlor i vårflödet:

villlasaKära Liv och Caroline av Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli
You had me at Liv Strömquist.

Sapiens: en kort historik över mänskligheten av Yuval Noah Harari
Att kunna nörda ner sig i en tegelsten om människans förflutna gör mig obegripligt glad. Hen är en fascinerande varelse.

Tre koppar choklad av Care Santos
Choklad, Barcelona, choklad. Det räcker så.

Millie Birds bok om döda saker av Brooke Davis
En sjuårig flicka ger sig ut på en resa genom Australien tillsammans med två galna pensionärer. Det kan bli för mycket lull-lull, men kombinationen Australien + äventyr lockar.

Mr Mercedes av Stephen King
Stephen King ger sig på thriller-genren och jag blir så klart nyfiken på resultatet.

Mina hjältinnor av Samantha Ellis
Samantha Ellis beslutar sig för att läsa om sina favoritromaner och hon märker snart att hon känner igen sig i flera av de litterära gestalternas liv. En bok om böcker – ja tack!

Bring in the darkness

edgarallanpoe

 

Efter att ha läst om Edgar Allan Poes samlade noveller – volym 1 är jag fortfarande lika imponerad över hans sätt att berätta om människor som befinner sig i det svarta spektrumet av sinnet, som när jag läste hans verk första gången. Han har ett elegant sätt att alltid få sina historier att kännas självklara oavsett vad de handlar om. Poe hypnotiserar mig ofta redan i första meningen. Hjärtat som skvallrade har exempelvis följande inledning:

”Det är sant – jag hade varit nervös, fruktansvärt nervös, och det är jag ännu; men varför insisterar ni på att jag är galen?”.

Så här i mörka stormtider känns det extra passande att slå sig ner i soffan med en Poe-novell och släppa allt vad inre harmoni heter. Här är några av mina favoriter av skräckmästaren:  Den svarta katten, Hjärtat som skvallrade, Mordet på Rue Morgue och Den avlånga lådan. 

Julskinka, pepparkakor och så Jonas Karlsson…

9789174294224_200_god-jul-en-berattelse_pocketOm jag fick bestämma skulle jag ligga på sofflocket varje dag och äta lussekatter samtidigt som jag läste julböcker och tittade på julfilmer. Nu finns det ju tyvärr något som heter vardag, måsten och annat trist. Jag har i alla fall hunnit med att läsa en julig bok hittills, nämligen den lilla munsbiten God jul. Jonas Karlsson har med sina novellsamlingar visat att han har en mörk, träffsäker humor som är lätt att ta sig till. God jul utspelar sig på ett kommunhus, där man vill överraska invånarna med något extra inför den kommande julen. Medarbetaren Bror kommer på den lysande idén att man ska bokstavera ”God jul” med hjälp av adventsljusstakar i fönstren och på så sätt komma undan så billigt som möjligt. Det dröjer självklart inte länge innan planen spårar ur.

God jul är riktigt, riktigt rolig och jag tror att många som kämpar med snårig byråkrati och bångstyriga medarbetare kommer att känna igen sig i den absurda stämningen på kommunhuset, där ingenting går som det ska. Att läsa den här boken är absolut min nya jultradition! God jul får 3,5 palmhjärtan av 5 möjliga.

Barnkammarboken blir aldrig vuxen

9789163879159Hipp hipp hurra för Barnkammarboken som fyller 25 år! I tider där den ena efter den andra rapporten visar hur barn och tonåringar läser allt mindre böcker känns det tröstande att Barnkammarboken finns kvar, för jag tror att det är viktigt att läsa för små knoddar. Barn behöver fantasi. Barn behöver sagor. Barn behöver läsmagi.

I den Randiga Barnkammarboken finns det en hel del godbitar ur barnlitteraturen. Här blandas sånger med   dikter, vackra illustrationer och klassiska och moderna sagor av storheter som Barbro Lindgren, Pija Lindenbaum, Jujja Wieslander, Lennart Hellsing och Astrid Lindren. Mitt hjärta värms lite extra när jag sjunger Tomtegubben som hade snuva tyst för mig själv. Jag blir fånigt sentimental när jag bläddrar i boken och små glimtar från min barndom ploppar upp. Jag ser framför mig hur jag sitter i sagogropen på dagis och sjunger Var bor du lilla råtta?. Nästa bild visar hur jag lånar bilderböcker på biblioteket. För mig har böcker alltid varit något gott. Bilderböckerna ledde in mig i C.S. Lewis värld och sedan öppnades en oändligt port till all sorts litteratur. Ja, mitt litterära intresse föddes i den där sagogropen på dagis.

Jag tycker om blandningen i Den randiga Barnkammarboken, samtidigt som jag tycker att den är för homogen. Sidorna fylls med nästan bara vita barn och jag förstår att barnboksvärlden har en hel del att jobba med när det gäller mångfalden. Litteraturen bör bjuda in människor, inte utesluta dem.

När jag visar boken för mitt sex månader gamla syskonbarn så sträcker hon ivrigt ut händerna och greppar efter den. Hennes ögon blir stora när hennes mamma, min syster, bläddrar i boken och visar bilderna för henne. Hon viftar glatt med armarna. Innerst inne håller jag tummarna för att det är ett tecken på att hon kommer bli en sådan som läser.

Den randiga barnkammarboken får 3,5 av 5 möjliga palmhjärtan.

Inte tillräckligt knubbigt, Sven Nordqvist

9789163881107Det är ingen underdrift att våga påstå att jag är smått besatt av Sven Nordqvists illustrationer. Det är få bilder som gör mig så glad som de föreställande Pettson & Findus – de är med mig konstant i benmärgen. Därför kom det som en härlig överraskning att Sven Nordqvist släppt en liten knubbig konstbok (som förlaget så träffsäkert beskriver den) med många illustrationer. Det inre barnet gjorde en volt!

I boken kommenterar Sven då och då sina bilder, men oftast får de stå för sig själva. Jag blev fascinerad av att se hur han i Pettsons kök, som bör vara sig likt i varje bok, ändrar på små, små detaljer som bara den väldigt uppmärksammade kan se. Det kan exempelvis handla om ett motiv i en tavla som är ändrad. Kossan kanske käkar hö istället för att lunka runt i hagen. Hög myspysfaktor! Men det blir inte så mycket mer än så. Jag saknar längre funderingar och resonemang kring hans figurer. Jag vill veta mer om hans tankar kring Pettson och Findus. Jag vill veta mer om hur han går tillväga när han jobbar. Sitter han i en snickarverkstad? Dricker han kaffe och klappar sin katt samtidigt? Funderar han på någon mer Pettson och Findus-bok? Hur samarbetar han och Jujja Wieslander när det handlar om Mamma Mu? Ja, jag vill veta mer. Mer, mer mer!

Sven Nordqvists bilder får 2,5 av 5 palmhjärtan.