Min guilty pleasure-lista

Nyligen fyllde jag år. Fick en glassmaskin i födelsedagspresent. Nu tror ni förmodligen att jag gjorde chokladglass eller möjligtvis någon bärig glass i stil med blåbär eller hallon. Nej då. Jag gjorde romrussin. Världens mest underskattade smak. Ofta förknippad med tanter. Känns fint. 33 är tydligen det nya 73. Att omfamna sin inre tant är skönt. Vara lite tvär. Bestämd och säker på sig själv. Göra som man vill oavsett vad andra tycker.

Se texten som ett hyllningstal till saker som mitt äldre jag vågar stå för att jag gillar, men som mitt yngre jag hade hånat till förbannelse eller helt enkelt ljugit om att hon hade tyckt om. Ja, jag gillar fortfarande zombier och ninjas– precis som jag gjorde när jag var yngre. Av flera skäl så är dessa saker dock inte något folk går och skäms över att de tycker om – i alla fall inte så att de blir hånade för det. Det finns förmodligen en genusförklaring. Att det som män läser/tittar på får en godkänd stämpel. Genrer som mestadels kvinnor läser hamnar i skamvrån. Det är jävla trist, men den diskussionen tar vi en annan gång.

För enkelhetens skull blir det här ändå en guilty pleasure-lista, trots att jag som sagt står för att jag om de här sakerna och bla bla. Ni fattar grejen. Nu kör vi.

Min guilty pleasure-lista:

*Jag samlar höstbilder på Pinterest. Gärna sådana med kvinnor som sitter uppkrupna med raggsockar, en bok och en kopp te. Ja, ni vet sådana bilder som konstigt nog aldrig tas på män. HALLÅ, VAR ÄR NI ALLA MÄN MED RAGGSOCKAR, FILTAR, EN BOK I ENA HANDEN OCH EN KOPP TE I DEN ANDRA?! Ni fattas mig.

*En annan sak är årstidsböcker. Ni vet sådana där handlingen tydligt utspelar sig på våren, sommaren, hösten eller vintern (julböckerna är den största årstidsfixen). Ofta syns det på omslaget. Ett hus med en trädgård där träden har olika höstfärgade löv. Eller ett motiv med ett bord som är dukat med julmat och där man ser snön singla ner utanför fönstret. Ja, böckerna är banala och illa skrivna, men ack så frestande.

* Romantiska komedier. Trots att jag vet att de ofta är sexistiska och fördomsfulla så KAN JAG INTE SLUTA TITTA. Det går inte. Då och då måste kvoten fyllas.

*Jag vill läsa all skönlitteratur (och biografier) som innehåller mat. Inga undantag.

*Lättsamma kriminalserier. Och nu snackar jag alltså inte om mer creddiga produktioner som Bron, The Killing och Bosch (jävla bra!) utan sådana där man blandar humor med ond bråd död, som i Castle och Bones. Lättsamma kriminalserier, må ni aldrig ta slut.

*Kokböcker med kött. Det kanske inte låter så konstigt, många gillar kokböcker. Det släpps typ en i veckan, men till saken hör att jag är vegetarian. Jag älskar att bläddra i kokböcker och titta på ostron, patéer, fiskfileér, skaldjur, råbiffar – och ja – allt! Nu klurar ni på att det förmodligen är för att jag saknar kött. Det gör jag nog. Men inte tillräckligt för att börja äta djur igen. Då får det räcka med att bläddra i vackra, köttiga kokböcker.

Vad har du för guilty pleasure-lista?

Skärmavbild 2016-08-18 kl. 13.34.11

Mmm…romrussin.

Böcker som dödar vintertröttheten

Tulpaner kan vara en bra stämningshöjare under tråkiga februaridagar – likaså kan vårens utgivning av böcker bidra till att vintertröttheten sakta smälter bort. Efter att ha bläddrat igenom flera av förlagens kataloger har jag fastnat för följande pärlor i vårflödet:

villlasaKära Liv och Caroline av Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada-Noli
You had me at Liv Strömquist.

Sapiens: en kort historik över mänskligheten av Yuval Noah Harari
Att kunna nörda ner sig i en tegelsten om människans förflutna gör mig obegripligt glad. Hen är en fascinerande varelse.

Tre koppar choklad av Care Santos
Choklad, Barcelona, choklad. Det räcker så.

Millie Birds bok om döda saker av Brooke Davis
En sjuårig flicka ger sig ut på en resa genom Australien tillsammans med två galna pensionärer. Det kan bli för mycket lull-lull, men kombinationen Australien + äventyr lockar.

Mr Mercedes av Stephen King
Stephen King ger sig på thriller-genren och jag blir så klart nyfiken på resultatet.

Mina hjältinnor av Samantha Ellis
Samantha Ellis beslutar sig för att läsa om sina favoritromaner och hon märker snart att hon känner igen sig i flera av de litterära gestalternas liv. En bok om böcker – ja tack!

Ett Sverige du aldrig sett förut

varselklotet1Wow, jag blir kär! För den här boken är varje scifi-nörds våta dröm. Simon Stålenhag blandar svensk 80-talsnostalgi med coola maskiner och dinosaurier – resultatet är smärtsamt vackert. Boken innehåller små berättelser om ensamhet, vänskap och tekniska beskrivningar, men det är bilderna som står för dramatiken. De är så förbannat bra att det nästan gör ont. Stålenhag tar med läsaren på en resa tillbaka till ett Sverige som jag på en och samma gång både känner igen och häpnas över. Klapp, klapp, klapp! varselklotet_uppslag44-45 varselklotet2 Enligt förlaget Fria Ligan hörde Star Wars-regissören J.J Abrams av sig till Stålenhag efter att ha sett hans fantastiska bilder. Jag hoppas verkligen att de kommande Star Wars-filmerna har en touch av Simon Stålenhags magnifika konstverk. Hatten av för Ur Varselklotet som får 4 av 5 palmhjärtan (5 för enbart illustrationerna).

Inte tillräckligt knubbigt, Sven Nordqvist

9789163881107Det är ingen underdrift att våga påstå att jag är smått besatt av Sven Nordqvists illustrationer. Det är få bilder som gör mig så glad som de föreställande Pettson & Findus – de är med mig konstant i benmärgen. Därför kom det som en härlig överraskning att Sven Nordqvist släppt en liten knubbig konstbok (som förlaget så träffsäkert beskriver den) med många illustrationer. Det inre barnet gjorde en volt!

I boken kommenterar Sven då och då sina bilder, men oftast får de stå för sig själva. Jag blev fascinerad av att se hur han i Pettsons kök, som bör vara sig likt i varje bok, ändrar på små, små detaljer som bara den väldigt uppmärksammade kan se. Det kan exempelvis handla om ett motiv i en tavla som är ändrad. Kossan kanske käkar hö istället för att lunka runt i hagen. Hög myspysfaktor! Men det blir inte så mycket mer än så. Jag saknar längre funderingar och resonemang kring hans figurer. Jag vill veta mer om hans tankar kring Pettson och Findus. Jag vill veta mer om hur han går tillväga när han jobbar. Sitter han i en snickarverkstad? Dricker han kaffe och klappar sin katt samtidigt? Funderar han på någon mer Pettson och Findus-bok? Hur samarbetar han och Jujja Wieslander när det handlar om Mamma Mu? Ja, jag vill veta mer. Mer, mer mer!

Sven Nordqvists bilder får 2,5 av 5 palmhjärtan.

 

Prolog

Mina nymålade naglar är tydligen ”Red hot Rio”, i alla fall om man ska tro färgens namn. Om några timmar bär det av till Göteborg och imorgon blir det Bokmässan. Lugnet före den berömda stormen. Jag ska vara där i tre dagar, hurra! Jag ser mest fram emot att få ett signerat ex av Mamma MU, hänga med vänner i Götet och att få lyssna på Siri Hustvedt, en av mina favoritförfattare. Jag blir illamående av nervositet bara jag tänker på att jag eventuellt ska få en autograf av henne. Starstrucked är bara förordet. Den här gången har jag en större budget för böcker än förra året, så nu går jag all in! Nu ska jag försöka stilla min resfeber med en kopp te.

Ni andra som också ska till bokmässan, hur peppar ni?