Snöfall, mirakel och kraftig bismak

skarmavbild-2016-09-27-kl-14-29-42Lagom till jul släpper Printz publishing Snöfall, mirakel  och frusna hjärtan som beskrivs som en fin historia om försoning, mirakel och kärlekstrubbel i juletider – en pralin för årstiden. Omslaget vittnar om litterärt myspys i vinterskrud. Skrattande kvinnor omfamnar varandra. Stickade vantar håller fram ett hjärta. Snö faller över grankvistar. Allt visar på en typisk christmas book som kan ge några timmar lättsam underhållning under tiden som julmusiken strömmar genom högtalarna och man äter alldeles för många pepparkakor med stiltonost, men så är inte riktigt fallet. Boken ger en dålig bismak.

Handlingen kretsar kring Asta som är 33 år och bor i London tillsammans med sin dotter Kitty i en trång liten lägenhet. Hon trivs med livet och jobbar som en alltiallo åt tidningshunken Conan, som på sedvanligt sett för genren är rik, snygg och avverkar kvinnor på löpande band. Som den aspirerande journalist som Asta är får hon en dag i uppdrag att åka till sin hemby på Irland och undersöka huruvida en gråtande madonnastaty är en bluff eller inte. En by där hon inte satt sin fot på 16 år efter att ha blivit gravid som tonåring och flytt till England. Nu väntar en återföring med sin färgstarka familj som har en hel del att tycka till om. Givetvis dyker det även upp en rik engelsman och en präst som hon inte riktigt kan sätta fingret på. En rad kärleksdilemman, familjegräl och passion är delar av boken.

Du tycker kanske att boken verkar innehålla de sedvanliga ingredienserna i en christmas book? Jorå, men det är just sidohistorien som framkallar bismaken. Den som strösslas ut lite då och då i korta tillbakaglimtar. Men det är bäst att utfärda en varning för spoiler alert! för nu måste jag avslöja en del viktig del av boken som en förklaring till varför den inte faller mig i smaken. Varför den tappar mig.

För mitt i allt det myspysiga som är en del av genren framkommer det att Asta i sin ungdom utsatts för en våldtäkt av en ingift släktmedlem. Lite sälta brukar vara en del av christmas books, men då brukar det handla om otrohet, skilsmässor eller att någon har blivit änka, inte om sexuella övergrepp och i den här kontexten, i en bok som beskrivs som en pralin blir det bara fel. Det blir så bagatelliserat och förminskat. Ska man skriva om sexuella övergrepp bör det göras på ett ansvarsfullt sätt, i en viss kontext. Inte som en del av en gullegosig julbok som många förmodligen skulle beskriva som feelgood-litteratur. Våldtäkt är inte feelgood. Annars hade boken varit en okej julbok för inledningsvis är den rätt rolig. Författaren Claire Sandy har uppenbarligen humor och är bra på att mejsla fram intressanta gestalter, i alla fall kvinnorna. Männen är tyvärr stereotypa. Tyvärr faller boken platt och förvandlas från en halvljummen lussekatt till en kall, sladdrig kalvsylta.

Snöfall, mirakel och frusna hjärtan får 2 av 5 palmhjärtan.

Annonser

2 thoughts on “Snöfall, mirakel och kraftig bismak

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s