Hur du blir parisisk (och världens löjligaste rader i en bok)

hur-du-blir-parisisk-var-du-an-arDet bor en frankofil i mitt hjärta. Hon är visserligen inte större än min anglofil, men Frankrike lockar med sina filmer, viner och ostar. Och alla dessa vackra kvinnor som ser sådär nonchalant snygga ut som bara franska kvinnor kan göra. Därför blev jag nyfiken på Hur du blir parisisk var du än är. Boken är skriven av fyra parisiskor (alla ser givetvis ut som modeller) och de delar med sig av sina tankar om mat, kärlek, mode, otrohet och andra ämnen som kopplas till hur en äkta parisiska ska bete sig. Till en början känns boken charmig. De har en rak ärlighet och självdistans som serveras på ett genuint sätt. De delar ut tips som små aperitifer, man får lagom stora munsbitar om olika ämnen. Man ska bära en svart bh under en vit skjorta, jeans är aldrig fel, bär inte för många smycken, ha samma parfym livet ut (men var otrogen mot den på vintern) och strunta i regeln om att man inte ska blanda marinblått och svart. Parisiskorna vet, de får  en känsla för stil i modersmjölken.

Korta texter blandas med vackra bilder. Man får snabba glimtar av parisiskornas liv och se hur de tänker, känner, klär sig och pratar – och det är fascinerande. Lite som med utomjordingar. För det känns inte riktigt som att man tillhör samma värld. De är undersköna varelser som alltid måsta vara rätt, men absolut inte får visa att de anstränger sig. Att vara parisiska verkar vara som att konstant befinna sig på högstadiet, ja ni förstår the horror! Och deras värsta mardröm är att bli tjocka. Någonstans där tröttnar jag på boken, men jag kan säga exakt vilken sida som får mig att vilja sätta mig ner och tömma tarmen på den – jo, sida 174. Där går följande rader att läsa: ”Du är inte densamma när du är avklädd: om du inte gillar din rumpa, gå sidledes som en krabba med ryggen mot väggen och visa upp dina bröst. Om dina ben är för korta eller dina höfter är lite för breda, gå på tå. Om du inte gillar dina bröst… gör något åt dem. In emellan korsar du armarna över brösten och i sängen föredrar du att ligga på rygg.”

Det. Är. Det. Löjligaste. Jag. Har. Läst. I. Hela. Mitt. Liv.

Och raderna är skrivna helt utan ironi. Innan dess har boken ändå någon sorts charm men nope, där tröttnar jag. Och kanske är det skönt att inse att jag aldrig vill bli parisisk oavsett var jag än befinner mig. Jag trivs med att vara en blekfet svensk utan känsla för stil. Däremot gör boken så att jag blir väldigt sugen på bubbel och det är en uppmaning jag inte tackar nej till. Ska nog gå och ta ett glas. Om jag ORKAR GÅ PÅ TÅ HELA VÄGEN TILL KYLSKÅPET MED MINA BREDA HÖFTER.

Boken får ändå 2,5 av 5 palmhjärtan (mycket på grund av min inneboende frankofil som envist hänger sig kvar).

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s