Kulturtanter, sex & prutthumor

oscarlevertinsvännerDen som har lyssnat på podcasten Lunch med Montelius har knappast missat att dramatikern tillika författaren Martina Montelius har en fäbless för prutthumor, vin och kulturtanter. För två år sedan släppte hon debutromanen Främlingslegionen och nu är hon aktuell med en ny bok – Oscar Levertins vänner. Den handlar om kulturtanten Boel Märgåker som bestämmer sig för att åka på en litteraturkryssning för att kunna njuta av författarmöten, alkohol och kopiösa mängder frigjort sex. Jag lyssnar på den som ljudbok med Martina Montelius som uppläsare och småskrattar åt hennes svarta humor. Hon blandar rakbladsvasst allvar med prutthumor. På sätt och vis påminner boken lite om Dumskallarnas sammansvärjning men Oscar Levertins vänner är betydligt roligare.

Fangirl av Rainbow Rowell

fangirlDet börjar så bra. Omslaget är förtjusande. Historien utspelar sig på ett amerikanskt college (!) och i fokus är tvillingen Cath som älskar att skriva fanfiction. Gillar, gillar, gillar. Handlingen rivstartar på en gång och det är så bra, så fint med trovärdiga gestalter. Cath, som helst vill låsa in sig på sitt studentrum och skriva om Simon Snow (någon sorts Harry Potter-kopia). Tvillingsyrran Wren som vill festa. Rumskompisens kille Levi, som egentligen trånar efter Cath. Mest av allt gillar jag porträttet av den bipolära, älskvärda pappan, som inte kan låta bli att lägga all sin energi på sitt jobb som reklammakare.

Tyvärr inträffar det som ofta händer i amerikanska ungdomsromaner. Cath är helylletjejen som drar sig för att kyssas (hallå, hon är tonåring!) och är oskuld trots att hon har varit ihop med sin pojkvän Abel i flera år (!). Det kan bli så tröttsamt att det alltid är tjejen som ska vara den oskuldsfulla. Handlingen tappar i puls och efter de första hundra sidorna är den inte lika beroendeframkallande längre. Och visst, jag förstår varför Rainbow Rowell har tryckt in Caths fanfiction om Simon Snow men var hon tvungen att ha med så mycket!? Bläddrar man förbi det så är ändå Fangirl en bra, läsvärd bok. 3,5 av 5 palmhjärtan.

Världens mörkaste kärlekshistoria

duJoe och Guinevere träffas i en bokhandel. Hon är studenten som vill bli författare, twittrar och rör sig i de finare kretsarna på Upper East Side. Han gillar Prince, Woody Allen-rullen Hanna och hennes systrar, författaren Paula Fox och att stalka folk. Du är nämligen en besinningslös thriller med förvridna romangrenar. Den är som en blandning av American Psycho och Nick och Norahs oändliga låtlista. Historien är lika motbjudande som beroendeframkallande. Den litterära besserwissern Joe försöker manipulera sig till kärlek genom att bryta mot alla moraliska (och för den delen lagliga) medel för att fånga Guinevere. Han snor hennes mobil, tar sig i hennes lägenhet, hackar hennes dator samt kidnappar hennes ligg och låser in honom i en bur i bokhandelns källare. Ändå lyckas författaren skapa en gestalt som framstår som intressant och mänsklig (nåja, nästan mänsklig). Förmodligen är det alla populärkulturella referenser som spottas ut på löpande band som gör det omöjligt för en att hata sönder Joe. Idioten jobbar ju för tusan i en bokhandel. Svårt att avsky människor som gillar böcker – trots att de är sexistiska psykopater. Typiskt. Efter några sidor in i handlingen kommer du sätta mobilen på ljudlöst, låsa ytterdörren och försvinna in i Joes sjuka kärleksliv för Du är en bok man inte släpper i första taget. Den får 4 av 5 palmhjärtan.