Bisses hörna: Humlans hemlighet

humlan.inddBisse is back! Bokdjungelns eminenta medhjälpare har den här gången tittat närmare på en inspirationsbok av psykologen Patricia Tudor-Sandahl. Titeln är Humlans hemlighet: En liten bok om att våga och är laddad med aforismer som ska hjälpa läsarna att ”övervinna våra begränsningar, hantera livets motgångar och få ut mer av vardagen” som det står på baksidan.

Hur skulle du beskriva boken?
– Den är indelad i fem kapitel och tar upp självförtroende, relationer, tacksamhet, sorg och åldrande. Det är små korta meningar på varje sida med en tillhörande illustration. Meningen är att man ska få lite visdomsord på vägen och kunna se på saker på ett helt annat sätt än vad man kanske brukar. Den är en vardagsbok, man kan ta fram den och bläddra i den då och då.

Har du någon favoritaforism?
– Jag tycker om en aforism i kapitlet Tacksamhet: ”Alla har vi saker som vi tänker göra ”sedan” när rätt tillfälle infinner sig. Glöm inte att det är nu som är det sedan som vi så ofta talar om. Det är nu som är det rätta tillfället att förverkliga det som du tänkt göra”. Man kan verkligen känna igen sig i tanken om att man ofta skjuter upp saker och man borde tänka oftare att man ska ta tag i saker nu och göra det som är roligt istället för att överlåta det på framtiden.

Du vet ju kanske att jag har lite fördomar när det gäller den här sortens litteratur. Ja, att det lätt kan bli lite klyschigt när man får det ena rätt platta visdomsordet efter det andra serverat framför en och att man då ska sitta där och humma instämmande samtidigt som man rättar till sin vitmålade carpe diem-skylt i fönstret och delar en bild på Facebook föreställande ett hjärta med texten: ”Att älska dig själv är att älska andra.”  Vad tycker du om min otroligt fördomsfulla åsikt?
–  På vissa sätt kan jag hålla med, aforismen ”Det bästa sättet att få kärlek är att ge kärlek. Goda handlingar sprider sig som ringar på vattnet” har man hört tidigare och den känns lite platt men jag tror ändå att det är bra med den här sortens böcker för man får sig en tankeställare. Man får lära sig att tänka på ett annat sätt och Humlans hemlighet ger mig faktiskt vägledning och en del kan behöva den här sortens litteratur för att höja sitt självförtroende och då är det ju inget negativt.

Är jag för cynisk?
– Ja, man måste ju ge boken en chans! Sedan tror jag att den inte passar alla människor. En del tycker kanske att det är för flummigt medan andra tar till sig den här sortens budskap och använder sig av dem i sina liv. Eftersom just Humlans hemlighet är indelad i olika kapitel så kan man välja de raderna som passar en. Jag tror att boken kan ge en del människor en positiv putt i rätt riktning.

Boken ska som sagt hjälpa läsarna att ”övervinna våra begränsningar, hantera livets motgångar och få ut mer av vardagen”, har boken hjälpt dig med det?
–  Det är lite kbt och mindfulness över den och det tycker jag är bra. Den handlar som sagt om att ändra tankemönster och att man ska leva i nuet och inte stressa. Boken har kanske inte hjälpt mig på något sätt som jag är medveten om men jag tycker att aforismerna är väldigt trevliga att läsa.

Vad ger du Humlans hemlighet för betyg?
–  Boken känns rätt vanlig och jag tycker att den är för kort. Jag trodde att det skulle vara mer att läsa och inte bara korta meningar. Jag blev lite besviken. Den får tre svaga humlor av fem möjliga.

Vad ska du läsa nu?
– Stjärnlösa nätter av Arkan Asaad, den verkar intressant och tar upp en killes tvångsgiftermål.

Bisses hörna är inställd

Idag var det meningen att Bisse återigen skulle ta plats i sin hörna här på Bokdjungeln och dissekera en bok, men hon har tyvärr lämnat återbud. Bisse är nämligen upptagen med att provbaka ett pepparkakshus (OBS! inget skämt). Därför blir det Bisses hörna en annan dag då hon inte är lika sysselsatt med att mäta tjockleken på pepparkaksdeg och att lyda  order från hennes yngsta dotter (läs inte jag). En annan gång, booklovers!

Och den som vinner Augustpriset är…

Sandberg_Kristina_7

Foto: Maria Annas

Jag tror att Kristina Sandberg tar hem Årets skönlitterära bok med Liv till varje pris och det vågar jag gissa trots att jag inte ens har läst boken. Kaxigt? Förmodligen.

Jag har nämligen bara läst Att föda ett barn, den första boken i trilogin om Liv, och tyckte verkligen om den. Kristina Sandberg har en pricksäkerhet i berättartonen som många andra författare saknar och hon förtjänar att vinna.

Nu håller jag tummarna för att jag har rätt!

P.S Jag har inte heller läst någon av de andra böckerna som är nominerade. ”Men då kan du väl inte uttala dig”, tänker några av er. Ha, jag gör det ändå!

 

Not that kind of girl + tonårslista

9789113051956_200_not-that-kind-of-girl_haftadJag håller med kritikern i Go’kväll som tyckte att läsa Not that kind of girl var som att befinna sig i köket på en fest, med ett glas vin i handen, och lyssna på när en intressant person berättar den ena efter den andra anekdoten från sitt liv.

Det är exakt så!

Jag älskar Not that kind of girl; den är rolig, sorglig, välskriven, personlig ( vore väl konstigt annars) och för en som är besatt av att läsa och se tv-serier om livet i New York så är boken på många sätt ultimat. Jag lyssnade på Not that kind of girl (med Lena själv som uppläsare) och jag ville inte att den skulle ta slut, drygt sex timmar med en av världens intressantaste människor är för lite. Lena Dunham berättar om gamla ligg, terapisamtal, fester och hur det är att som ung kvinna sitta på möten med bara äldre män. Hon pratar även en del om sin tonårstid och därför tänkte jag avsluta med en lista från min tid som tonårstjej – en sorts hyllning till både Lena Dunham och till den person jag en gång var.

13 saker jag tänkte/sa som tonåring
1.Det kommer ALDRIG bli omodernt med kjol över byxor
2. Man blir fullare om man dricker vin med sugrör, jag lovar!
3. Robson Green är den sexigaste mannen som finns
4. Zap är ett coolt namn på en hemsida
5. Nu kommer mobiltelefonerna inte att utvecklas mer
6. Ja, vi dricker oboy med vodka!
7. Jag är verkligen skitsnygg i mina lila byxor och lila ormskinnsskjorta!
8. En tribaltatuering är ett säkert kort!
9. Fan, nu kommer jag dö i aids, jävla skittatuering!
10. Det finns ingen häftigare växt än en yuccapalm.
11. Jo, Green Day kommer från Sverige.
12. Låtsas som ingenting! Visa inte att du också tycker att Leonardo Dicaprio är det vackraste du har sett i hela ditt liv! Och gråt för fan inte i biosalongen!
13. Nu kommer TV-apparaterna inte att bli mer high tech!

En mörk och förvriden flod

9789174995701_200_en-mork-och-forvriden-flodJag står fast vid att Sharon Bolton är en av de bästa deckarförfattarna just nu, men En mörk och förvriden flod håller inte samma nivå som de tidigare Lacey Flint-böckerna Nu ser du mig och Livrädd (blev även lite besviken på Odödlig). Den saknar samma driv och psykologiska nerv som de andra, det kniper inte till lika mycket i magtrakterna.

I En mörk och förvriden flod har Lacey Flint flyttat in på en husbåt för att få en lugnare tillvaro, men det kan hon ju drömma om! Under sin dagliga simtur i Themsen stöter hon på ett lik och så är jakten i gång. Samtidigt är det någon som gör nattliga besök till Lacey och lämnar efter sig små obehagliga, levande överraskningar. Låter det spännande? Jodå, det funkar men vi Lacey Flint-kännare vet att Sharon Bolton kan tvinga upp pulsen ännu mer om hon bara vill.

En mörk och förvriden flod får 3 av 5 palmhjärtan.

För den stressade sockerjunkien

9789163610578_200_mug-cakesEftersom jag både är en lat kock och en sucker för socker så faller mug cakes mig precis i smaken. Man vevar ihop några ingredienser, kör in blandningen i mikron och – voila– en kaka! Resultatet tar bara några minuter och kräver minimalt med disk. Ja, du har rätt, jag låter kanske som en speedad försäljningssnubbe men mug cakes är rätt finurligt. Visst, mikrovågskakorna är kanske inte lika goda som en äkta, finfin ugnskaka men de duger gott ändå, särskilt om man som sagt vill ha något litet och sött – snabbt! I samlingen Mug cakes har jag än så länge provat mug cake med krämig choklad och mug cookie med m&m. Kakorna blir inte lika fina som på bilderna (blir de någonsin det?), men de fyller sitt syfte. Vill man hoppa på överkursen så finns det recept på toppings. Boken Mug cakes är lika enkel som sina recept och för att citera Håkan i Färjan så skulle jag vilja sammanfatta den med hans älsklingsfras: ”Inga konstigheter”. Mug cakes får 2,5 av 5 palmhjärtan.

Skitnödigt, Knausgård!

13058313_O_1En stor saknad bredde ut sig inom mig när Min kamp var slut. Karl Ove Knausgårds litterära mästerverk var över och jag kände mig tom. Därför kom det som en liten tröst när jag fick höra att han skulle släppa essäsamlingen Själens Amerika.18 texter, tänkte jag och nickade nöjt. Glädjen varade inte särskilt länge. Medan Min kamp till stor del var inkluderande så knuffar och blänger Själens Amerika surt på mig. Den vill inte ha med mig att göra. Jag har aldrig läst Hamsun och jag är (tyvärr) ingen konstexpert och därför har jag svårt att känna mig insläppt i Knausgårds texter, som mestadels går ut på att tjöta om Hamsun och konst och då på ett sätt som gör att jag blir exkluderad. Jag känner mig fel och dum. Det är visserligen knappast Knausgårds fel, men jag blir ändå lite butter. Inte ens texten om bajs gör mig glad. För jag kan verkligen inte hänga med I Knausgårds resonemang om att bajs och vin är liknande ting och att det egentligen är lite konstigt att vi inte luktar på avföring så som vi luktar på vin. Vi dricker vin, Knausgård, inte bajs. Texten är inte ens skrivet med humor, eller så gick den rakt över huvudet på mig. Och Knausgård blir lite, ja, skitnödig genom hela essäsamlingen. Han kan skriva, det vet vi, men innehållet blir lite torftigt och lämnar mig oberörd.

Det här var inte min skit så att säga, Själens Amerika får 3 av 5 palmhjärtan.