Linda Skugge smockar till sina läsare på käften

9789164204257_200_40-constant-reader

 

Linda Skugge är så förbannad att det nästan gör fysiskt ont att läsa 40: Constant reader. Hon väser fram sin ilska om allt från orättvisan i att hon inte är lika folkkär som Bodil Malmsten till att folk alltid har hatat henne för att hon är en smal arbetsnarkoman. Linda Skugge slår vilt omkring sig för att vara den som först delar ut en smocka istället för att vara den som blir sviken och bortglömd. I alla fall känns det så. Hon är introvärt och blyg men på samma gång en fighter vid skrivbordet. Linda maler på om hur synd det är om henne. Hur ingen ville tafsa på henne som tonåring för att hon var för ful. Hur hon sliter som ett djur utan att bli rik. Hur människor ja, konstant avskyr och utnyttjar henne. Detta konstanta självömkande borde i praktiken bli rätt tröttsamt i längden men man vill bara ha mer, kanske inte av just självömkandet i sig men av boken. Jag vill ha mer på samma sätt som jag drabbades av Karl Ove Knausgård-abstinens efter att ha läst hans första Min kamp-bok. Jag hade lätt omfamnat en tegelsten med Linda Skugges smattrande ord. 150 sidor är alldeles för lite.

Skugge skriver om medias bild av henne som ”Linda Skugge” och hur hatad denna person är för alla kontroversiella texter hon skrivet sedan 90-talet. Nu vill ingen ha henne som krönikör, vilket jag har svårt att förstå. Hon delar bara ut små, små glimtar av den riktiga Linda Skugge. Hon som Martina Montelius tycker är den mest omtänksammaste personen i världen. Hon som sliter och ställer upp för alla i sin närhet. Hon som slåss för varje andetag. Sedan blossar Skugge snabbt upp i ett raseri, för att inte låta läsaren tro att hon för en stund mjuknat i sin frustration över andra människor. Jag tror att Linda Skugge gillar kampen för jag har svårt att tro att hon är hatad. Kanske oomtyckt av de som hon delar ut smockor till, men inte hatad. Jag vill skaka om henne, som de gör med hysteriska personer i filmer, och skrika: ”Alla kämpar, Linda Skugge. Förstår du inte det?! Och de få som inte kämpar förstår inte bättre.”

För Linda Skugge finns överlevnaden i sina barn och i att läsa och skriva. Hon googlar på trailerpark-hus för att se hur mycket de kostar för att hon vill kunna bo så billigt som möjligt så att hon kan tillbringa dagarna med att skriva böcker och läsa. Hade jag kunnat skriva som Linda Skugge hade jag resonerat på samma sätt.

40: Constant reader är som en blandning av en rosenrasande Bodil Malmsten, en Darth Vader-version av Konsten att vara kvinna och en arg insändare. Boken är rå, ocensurerad och fullkomligen beroendeframkallande. 40: Constant reader får 4 av 5 palmhjärtan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s