Plats visar upp det fula

platsPija Lindenbaum har ett mörker inom sig. Det blir tydligt för vem som helst som läser Plats. Denna lilla bok om en kvinna som går in i ett apatiskt tillstånd. Människor blir skuggvarelser på gymmet, tunnelbanan och i kontorslandskapet. Maken är bara en blek kopia av någon som kanske betydde någonting någon gång. Huvudpersonen kopplar bort för att kunna koppla av. Hon lämnar sin familj och flyttar in i en lägenhet. Här skaffar hon en hund. En hund som inte lever upp till hennes krav, men som hon ändå behöver. För en människa som förlorar kontrollen över sitt liv vill ta tillbaka den. Styra och kontrollera, skrika: Plats! Det är en mörk berättelse om en kvinna man inte tycker om. Hon är för skadad, allt det svarta sipprar ut.

Pija Lindenbaum skriver i korta segment, målar upp bilder som i hennes barnböcker. Bilder utan glädje. Sanna bilder om hur människor bryts ner och kämpar för att inte visa sitt inre, det där fula. Det känns ärligt och groteskt. I en tid då utbrändhet och depressioner har blivit folksjukdomar är det nödvändigt med en bok som Plats. Som kan visa det där som rör sig i bröstet, ångesten som så lätt kan förvandlas till apati.

Slutet kommer brutalt och jag vet inte ens om jag förstår. Vad hände? Vad har jag läst? Vad tyckte jag egentligen?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s