Jag blir oberörd av Tropiska fiskar

tropiskafiskarTropiska fiskar av Doreen Baingana
Förlag: Tranan
Antal sidor: 261
Översättning: Boel Unnerstad
Genre: Novellsamling

Tropiska fiskar är en novellsamling som utspelar sig efter diktatorn Idi Amins härjningar i Uganda under 1970-talet, då han kastade ut indier och jagade bort de välutbildade och utförde massakrer. Tre systrar växer upp och stöter på de motstånd och utmaningar som livet innebär. Det är kärlek, fördomar, utanförskap, fattigdom, aids och känslan av att inte känna sig hemma någonstans. Novellerna flätas samman genom systrarna. Rosa som provar magi med säkerhetsnålar på sin lärare och blir smittad av de magras sjukdom. Christine som byter ut Uganda mot USA för att senare återvända till sitt hemland, med känslan av att hela tiden behöva anpassa sig. Här finns även Patti, som svälter på sin internatskola och tigger socker från de mer välbärgade tjejerna.

Tropiska fiskar borde vara en novellsamling som är lätt att tycka om, ändå gör jag inte det. Jag blir uttråkad av den ständigt melankoliska rösten och texterna känns smått meningslösa och lämnar mig oberörd, trots allvarliga teman. Formuleringen “Anus kommer aldrig mer att njuta av en fast avföring som långsamt tränger ut” känns konstlad och fånig och bidrar till att novellerna inte känns levande, utan stundtals har ett konstlat språk. Samtidigt känner jag mig orättvis, boken är inte dålig, men den passar inte mig.

Tropiska fiskar får 2,5 palmhjärtan av 5 möjliga.

Läs istället: Aldrig bättre av O Thiam Chin

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s