Konsten att gomrunka

food junkieFood junkie av Mons Kallentoft
Förlag: Forum
Antal sidor: 317
Genre: Gourmetroman

Det var hat vid första tuggan. Den stuvade spenaten och jag kom att föra ett krig under många år. Min dagmamma tvingade mig att sitta kvar vid bordet när alla andra hade gått därifrån, för jag var den enda som vägrade att äta upp. Jag minns hur jag dinglade med benen från pinnstolen och stirrade ut genom köksfönstret. Väggklockan vägrade att vara tyst. De andra tittade på Pippi Långstrump och de sju haven, min favoritfilm. Jag avskydde dagmamman, nästan lika mycket som den stuvade spenaten. I lågstadiet knölade jag ihop den gröna geggan i pappersservetter och likt en spion försökte att förbli oberörd när jag seglade förbi matpolisen där alla barn slängde sin mat i stora hinkar. Jag svor på att aldrig mer äta spenat, jag och maträtten var dödsfiender.

Vill du spara ett minne för evigt, ät något oförglömligt i samband med upplevelsen och det huggs in i hjärncellerna. När jag tänker på lagerblad ser jag mormor stå lutad över grytorna vid spisen. Hon gjorde världens godaste sky, rejält med lagerblad och kryddpeppar. Mormor är död nu, men hennes doft kommer alltid att vara den skyn. Och nötkakor. Mammas köttbullar kommer alltid vara godast. Och jag glömmer aldrig den lilla tapasbaren uppe bland Mexikos berg. Egentligen var kanske inte smakerna så imponerande, men själva besöket var det. Jag, min vän, rejält med rödvin och tapas. En av de bästa måltiderna i mitt liv.

Mons Kallentoft tycker om de exklusiva smakerna. Han böjer sig inte för att lägga ut 25000 kronor på en måltid. Något som får min småländska själ att krampa av ångest. Genom åren har han lagt miljontals kronor på restaurangbesök. Och nej, jag tycker inte att det verkar sunt, särskilt inte de mängder alkohol han bälgar i sig. Jag tycker inte om att han äter utrotningshotad haj, eller att han viftar bort det med att människor köper kläder gjorda av barnarbetare. Varje människa måste stå för sina handlingar. Men när jag läser boken, tänker jag såsom Mons Kallentoft ofta skriver, fuck it. I mitt fall är det en läsupplevelse jag är ute efter. Man behöver inte hålla med författaren, en bok kan vara jäkligt bra ändå. Och det är Food junkie. Att läsa den är den ultimata gomrunkningen, Kallentofts egna uttryck.

Jag vill följa honom på alla dessa galna matresor runtom i världen där han sprider pengar omkring sig för att jaga den perfekta smakupplevelsen. Jag plågas med honom när han ligger döende på en sjukbädd, efter att ha drabbats av ett virus i tarmarna som har gått bananas efter en blöt kväll på Operakällan (snälla Mons, ta det lugnt med spriten). Jag vill också äta baskiska milhojas, gjorda på lager på lager av smördegsplattor, aprikosmarmelad, smörkräm och vispad grädde och resa bakåt i tiden och äta avsmakningsmenyn på El Bulli. Genom Food Junkie får jag nästan det.

Det är omöjligt att släppa boken. Mons Kallentoft har ett språk som jag vill äta upp. Han beskriver hur hans matbegär är att likna med ett heroinmissbruk och jag är beredd att hålla med. Gourmetmaten och all alkohol har kostat honom miljoner och han var nära att dö pågrund av sitt levnadssätt. Jag hoppas att Mons Kallentoft har lyckats tygla sitt begär något, även om jag innerst inne hoppas på fler böcker att gomrunka till.

Och för att återgå till spenaten. Jag åt det för några månader sedan, och jag lyckades hålla kvar måltiden i magen. Men, jag vidhåller vid mitt löfte. Jag och stuvad spenat är dödsfiender för alltid.

Food junkie får 4 av 5 palmhjärtan.

Annonser

9 thoughts on “Konsten att gomrunka

    • Ja, visst är det många minnen som är kopplade till mat. Jag minns alla kakor som min mormor brukade duka fram. När jag nöjde mig med ”endast” tre kakor, så brukade hon luta sig fram och säga: Jasså, hon bantar, och så snörpte hon på munnen.

    • Jag tycker att den verkligen öppnar upp porten till en värld som man sällan ser, den exklusiva gourmetvärlden. Samtidigt som det är svårt att förstå hur man kan lägga tusentals kronor på en bit kött så är det fascinerande. Tycker absolut att du ska läsa den. Berättar vad du tyckte sedan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s