En tragisk kärlekshistoria som får mig sugen på iste

enegenplatsEn egen plats av Robert Goolrick
Förlag: Historiska media
Översättning: Claes Göran Green
Antal sidor: 304
Genre: Roman

Jag ler när jag börjar läsa En egen plats. Boken har den där tonen som får en att dras med in i berättelsen direkt. Den känns lättillgänglig, utan att vara simpel. Året är 1948. Charlie Beale anländer till den lilla sömniga staden Brownsburg. Det är sommar och allt han har med sig är två väskor. Den ena innehåller slaktknivar. Den andra pengar. Han får jobb i en köttbutik och det dröjer inte länge innan han blir vän med ägaren, hans fru och den femåriga pojken Sam, som kommer att bli hans trogna följeslagare. Men det är när Charlie Beale möter den gifta Sylvian Glass som allt förändras. En egen plats är rätt och slätt en kärlekshistoria. Sylvian är gift med den förmögna Harrison Glas, även kallad Boaty, som Robert Goolrick förklarar på ett exemplariskt sätt: “Boaty var som en stor klump deg som aldrig blivit bakad till bröd, som var värdelös som föda och fet som en pösig smördegspaj.

Sylvian är den unga frun som drömmer sig bort, in i filmens värld. Hon låter sy upp fantastiska kreationer som hon har sett på bioduken och hennes bakgrund som en fattig bondtös, köpt av Boaty, den viftar hon bort. Charlie är mästerslaktaren, rättvis och seg som virke. Han är ute efter en egen plats, efter att ha varit på vift i åtskilliga år. Kärlek uppstår mellan honom och Sylvian. Man får även se den genom Sams barnaögon. Hur han inte kan förstå de lustiga ljuden som hörs från övervåningen, när han har lämnats kvar på nedervåningen för att äta choklad och läsa tidningar. Hur han tyngs av att bära de hemligheter som han måste bära och som han inte kan tolka.

Visst stör jag mig på den vanliga klyschan om en man runt 35 år som blir förälskad i underskön varelse, som är blott 18 år, och som mest ska se vacker ut, vara tyst och plågad. Ja, det stör mig, men om man lägger den överanvända stillbilden åt sidan så är En egen plats en bra berättelse. Den är inte skrämmande sockersöt, och man förstår direkt att allt kommer att sluta i tragedi. Egentligen är det inte kärlekshistorien som jag uppskattar mest. Jag tycker om karaktären Claudie, den svarta klädmakerskan som har lyckats att skrapa ihop en mindre förmögenhet och som nästan har samma status som en vit människa i dessa tider av rasism och fördomar. Jag tycker om Charlie, trots att han blir galen av kärlek. Jag tycker om tonen och känslan i Robert Goolricks berättarstil, det blir som en saga. En egen plats får mig att vilja sitta uppkrupen i en hammock i den amerikanska södern, dricka iste med smak av persika och lyssna på syrsorna.

Boken får 4 av 5 palmhjärtan.

Annonser

4 thoughts on “En tragisk kärlekshistoria som får mig sugen på iste

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s