Jag vill bli en cookie bitch

The Christmas cookie club har gjort mig baksugen. Låter kanske inte helt konstigt, men senast som jag plockade fram mjöl och socker var för flera år sedan. Bildbeviset är från ett födelsedagskalas som jag anordnade och ja, jag har gjort de rosa skapelserna. Men jag bakar ungefär lika ofta som vi har värmebölja i Sverige. Väldigt sällan med andra ord. Nu kan jag i alla fall inte sluta tänka på min mammas delikata biskvier, som är världens godaste. Jag fantiserar om citronmarängpaj, pekanbollar och att smaka kaksmet.

Hitta Violet Park

På Bokmässan tidigare i år hörde jag ett flertal bokbloggare prata om Jenny Valentine. Jag hade aldrig hört talas om henne och fick stå där och skämmas lite i smyg. Sådär som man gör när alla andra verkar känna till en författare medan man själv desperat letar i minnet efter minsta möjliga kunskap. Jag kom inte på någonting. Visste inte ens genre.

Hitta Violet Park är en komisk roman med svärta. 16-åriga Lucas hittar en kvarglömd gravurna på en taxistation. Han blir besatt av den och slutligen lyckas han få den med sig. Det är något speciellt med urnan och Lucas känner sig dragen till den. Samtidigt sörjer han fortfarande sin pappa som har varit spårlöst försvunnen i sex år. Slutligen visar det sig att det är kvarlevorna efter Violet Park som finns i urnan. Men vem är hon?

Hitta Violet Park är en uppkäftig debut och det daltas inte med karaktärerna. Lucas röker på. Mamman är deprimerad och systern Mercy snattar och skiter i det mesta. Det får vara krokigt och snett i Jenny Valentines värld och hon skriver på ett sätt som gör att det känns som att hon har skrivit boken på en eftermiddag. Inga onödiga ord, inget tjafs.

Bara en rak berättelse som förtjänar många läsare.
Hitta Violet Park får 4 palmhjärtan av 5 möjliga.

Min knäckdoftande skämsläsning

Jag erkänner, jag är svag för juliga böcker. Böcker som handlar om paketinköp, snö som faller och julgranar som kläs. Ja, jag vill ha en fet portion juliga böcker varje år. Oftast är de smöriga, fyllda av klämkäcka klyschor och moraliska budskap. I vanliga fall är jag allergisk mot detta, men i adventstid går det mesta ner. Okej, det får inte bli föööör smörigt. Helst inga mirakel i stil med förlamade människor som kan gå igen eller någon som blir botad från någon svåruttalad och dödlig sjukdom. Det ska vara lite sådär lagom fint. Lite sådär Det-hänger-strumpor-på-spiselkransen-och-det-doftar-hembakad-kola-i-köket-juligt.

Vad läser ni i jul?

(Tack Bokomaten och Sandras bokhylla för tipsen).

Nathalie- en delikat historia

Nathalie- en delikat historia är en berättelse om kärlek, om att förlora och finna den. Nathalie är lyckligt gift med François som omkommer i en trafikolycka. Sorgen är total, men Nathalie hittar kraft i sitt jobb på ett svenskt företag. Där arbetar Markus, uppväxt i Uppsala – en något försynt och intetsägande man. Handlingen avancerar när Nathalie får ett infall och kysser Markus.

Boken är full av anspelningar om Sverige som målas upp som ett grått trist land där självmordsstatistiken är högst i Europa. Här ska det vara en fin kvalité att vara svartsynt och Markus har en ”deppig svenskhet”, vilket känns lite väl klichéartat. Mest av allt tycker jag om mellanpartierna som lyfter fram små historier om exempelvis olika tillfällen som Markus har gråtit eller en kyss. Smart och fint.Stundtals stör jag mig på den sockersöta romantiken och vem frågar egentligen saker som: Får jag kyssa er? Det hade behövts fler konflikter i boken för att vässa handlingen, det blir för rosenskimrande och naivt. Annars är romanen en fin kärlekshistoria. Anna Maria Käll är lysande som uppläsare, hon har en varm och tydlig röst som är omöjlig att tröttna på. Boken passar perfekt som ljudbok. Nathalie- en delikat historia får 3 av 5 palmhjärtan.

Minirecension: Nina av en slump

Först tyckte jag inte om boken, sedan ångrade jag mig. Nina av en slump är en suggestiv berättelse med en obehagskänsla som ständigt närvarar. Man vet att katastrofen väntar. Det är parallella historier med olika bottnar. Nina söker efter den perfekta födelsedagspresenten till sin hårt arbetande mamma som jobbar på en textilfabrik. Samtidigt tänker hon på de olika männen i hennes och moderns liv. De infekterade relationerna som äter på deras själar. Hur man kan vara stark men ändå svag. Nina som längtar till stranden, till Malo-les-Bains. Till måsarna.

Det är svårt att sätta fingret på nina av en slump. Handlingen vrider och vänder, men med lite distans så har den fäst sig. Romanen är gåtfull och suggestiv på ett sätt som gör att den inte glöms bort i första taget.

nina av en slump får 3,5 av fem palmhjärtan.

Minirecension: Död som du

Jag bröt alla mina regler och hoppade från den första boken om kommissarie Roy Grace till den sjätte. Medan Levande begravd var nästintill omöjlig att lägga ifrån sig så är Död som du lite av en besvikelse. Roy Grace misstänker att den ökända våldtäktsmannen Skomannen har börjat härja i Brighton efter tolv års uppehåll. Nuet blandas med det förflutna och olika misstänkta förövare vävs in i handlingen. Tyvärr blir Död som du en kriminalroman som inte sticker ut, den hamnar i massgraven bland andra likasinnade böcker inom genren.

Död som du får 2,5 av 5 palmhjärtan.