Minirecension: Att springa

Bitterfittan tillhör favoriterna. Maria Sveland backar inte för att skriva om det snåriga, det obekväma som inte många orkar eller vill ta i. Författare som hon behövs, för att skapa debatt, för att skaka om. I Att springa möter vi bästa kompisarna Emma och Julia. På kanten intill vuxenvärlden står de nyfikna och redo. De vill inte lämna varandra och gör allt tillsammans. Tyvärr visar vuxenvärlden sitt fula ansikte.

Att springa är en roman om vänskap, om hur livet kan förändras på en sekund och hur det mörka kan slå rot överallt. Maria Sveland är bra på att hitta tonen och nerven som krävs för att behålla läsaren intresserad och den där obehagskänslan på en lagom otrygg nivå. Jag gillar dock första halvan bäst, när historien tar en hastig vändning blir det för kraftfullt och resten av romanen känns något framstressad. Läs Att springa om du vill få en en bild av utsatthet.Om du vill gräva i svärta som finns överallt i vårt samhälle.

Att springa får 3,5 palmhjärtan av 5 möjliga.

Annonser

One thought on “Minirecension: Att springa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s