Minirecension: Svampkungens son

Gunnar växer upp i skuggan av sin svampkung till far. De båda tar ofta med kvinnliga grupper ut i skogen för att lära dem att urskilja sorter som stensopp, murklor och trattkantareller från giftiga arter. Bland mossa och ålderdomliga granar förförs beundrarinnorna av fadern. Avundssjukan hos Gunnar växer.

Svampkungens son är en berättelse om svartsjuka och död, allt berättat med en sagolik stil. Det är en enkel historia utan tillkrånglade penseldrag, ibland känns den mer som en novell än som en roman. Jag tycker om det avskalade, men saknar ändå mer densitet, speciellt mot slutet, som känns något framstressat. Passar perfekt som läsning när ingenting annat lockar och du inte vill bita tag i något tungt eller tidskrävande.

Svampkungens son får 3 av 5 palmhjärtan

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s