Sommaren utan män

Nej, nej, nej. Det har hänt igen. Återigen har en av mina favoriter gjort mig besviken. Haruki Murakami gjorde det med första delen av 1Q84 och nu slår Siri Hustvedt till. Mina förväntningar på Sommaren utan män var så höga och dyrbara att de hade guldkant. Det börjar alldeles ypperligt med meningen: ” En tid efter det att han hade yttrat ordet paus blev jag galen och hamnade på sjukhus” för att därefter sluta i en spretig historia som inte trollbinder.

Självklart är  språket delikat, som vanligt när det gäller Siri Hustvedt, men det blir mest ett frosseri av intellektuellt prat som i sammanhanget inte blir särskilt tilltalande. Boken är inte dålig, men den når inte upp till förväntningarna och historien känns inte särskilt trovärdig. Jag har till och med glömt bort stora delar av handlingen och det är aldrig ett bra tecken. Det får räcka så. Om du är nyfiken på Siri Hustvedt börja då med Vad jag älskade, den är nästintill omöjlig att bli besviken på. Boken får ändå 3 palmhjärtan av 5 möjliga.

Annonser

12 thoughts on “Sommaren utan män

  1. Men hallå? Nu blir jag nyfiken, inte bra? Jag tycket att det var en vass och ganska rolig roman om det där med kvinnligt systerskap. Inte Siris bästa, men en bra roman om man jämför med många andra författare. Problemet r kankse att man jämför med något som är exceptionellt bra occh då blir man besviken?

  2. Anna: Jag tycker att den varför spretig och ojämn. Kan hålla med om att en del av problemet är att Siri spelar i en klass för sig. Om jag jämför Sommaren utan män med Vad jag älskade så spelar de i helt olika divisioner.

    Fru E: Jag har inte så många bloggar om just den här boken, men jag tillhör inte hyllarskaran, tycker att Vad jag älskade och Lily Dahls förtrollning är mycket bättre. Jag tycker att du genast ska slå klorna i den förstnämnda. 🙂

  3. Hej!
    På träffen i Göteborg pratade vi ju om att eventuellt ha en bokbloggarträff i Växjö i vår. Jag har pejlat läget lite på communityn men inte hört av dig ännu. Vad säger du om söndagen 1 april (obs inget skämt)?

  4. Åh och jag som älskade Sommaren utan män, även om den kanske inte nådde lika enorma höjder som Vad jag älskade eller Lily Dahls förtrollning… Sorgesång sparar jag på men ska nog sätta tänderna i den som en av mina cut the crap-böcker snart tror jag. jag gillade det intellektuella pratet i Sommaren utan män, tycker man är så svältfödd på sådant!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s