Inbjudan till de våghalsiga

För min del var jag ofta ensam med böckerna. På mig märktes inget. På morgnarna steg jag upp och kokade kaffe, jag ställde mig framför böckerna, jag betraktade dem, jag drack upp kaffet och gick.”

Det är inledningen på Dorothee Elmigers
debutroman Inbjudan till de våghalsiga. En annorlunda berättelse om systrarna Margarete och Fritzi. Boende i en övergiven kolgruvestad, söker de efter Buenaventura, en försvunnen flod. Margarete läser, Fritzi rider på den vita hästen Batalj. Det är bångstyrigt och stundtals vackert.
Men när jag lägger ifrån mig boken är jag ställd. 

Vet inte riktigt vad jag ska tycka. Det är svårt att veta vad jag egentligen har läst. Ovisst, lägger jag undan Inbjudan till de våghalsiga. Den får bli betyglös. Vad tycker ni om boken?

Annonser

6 thoughts on “Inbjudan till de våghalsiga

  1. Oj, så snopet! Jag har spanat lite på den här boken och varit sugen på att läsa, men tycker inte riktigt om att läsa sånt jag inte alls förstår. Och detta låter som en sån bok.

    • Jag trodde att det skulle vara en helt annan sorts bok, tack vare titeln som missleder en. Stundtals var det lite svårt att hänga med i svängarna. Vet fortfarande inte om jag tycker om den eller inte.

  2. Jag förstår ingenting! Vad går det här ut på? Har läst boken på tyska och språket är poetiskt och vackert men innehållet mer än obegripligt. Jag gillar helt enkelt inte att inte veta vad jag läser.
    Kristina Svensson

    • Jag håller med, jag tycker också om att förstå vad jag läser, det är därför jag inte riktigt vet om jag gillar den eller inte. Den är nog lite för spretig för min smak, men den kanske blir bättre vid en omläsning. Vad tror du? Men om jag ska vara ärlig så känner jag inte något direkt sug att läsa om den. I alla fall inte den närmaste tiden….

      • Du har en väldigt sympatisk syn på bokläsande; att ge en andra chans! Dessvärre finns det så oerhört mycket att läsa så man vill inte gärna ödsla tid på något man inte tycker om. I det här fallet ska jag i alla fall läsa om boken om något år. Den var ju kort och trots allt lättläst. Jag fick den i julklapp efter att min son på Bokmässan fick köpa författarens eget exemplar, eftersom alla andra var slut och han hade spetsat in sig på att ge mig den. Men först ska han själv få lov att läsa den!

      • Håller med om att man inte vill ödsla tid på sådant som man inte gillar, men som du säger så är den inte så lång. Kul att du fick författarens eget exemplar, men synd att du inte gillade den. Men sådant är ju inte lätt att styra över. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s