Rec: Bara någon att straffa

 

 

 

 

 

 

 

Bara någon att straffa av Kristofer Ahlström
Forum förlag (månpocket)
Antal sidor (pocket): 266
Genre: Svensk samtida skönlitteratur
_______________________________________________________________________

Först vill jag säga några ord om hur jag går tillväga med mina recensioner/kommentarer gällande lästa böcker. Dessa texter kommer att spreta i längd, detaljrikedom och uppföra sig som olydiga barn. Ibland blir det några rader, ibland blir det längre. Då och då händer det att en bok inte är tillräckligt intressant eller är för bra för att skriva en längre text om(drabbas av prestationsångest bara vid tanken på att skriva om Paul Auster och Haruki Murakamis verk). Jag ska ändå leverera mitt bästa för stunden.

Hänger ni med i tankegången? Bra. Då kör vi.

Bara någon att straffa är en svartkantad skildring om en ung man som återvänder till sin hemö Gotland efter att hans mor har hängt sig. Tillsammans med barndomsvännen Jonas beger sig de båda vännerna till hemmet med alla minnen. De lagar mat, dricker öl och minns den forna omgivningen och människorna i den; Orm-Gert, Scheriffen, Storbaronen med flera. Nostalgin greppar tag, ruskar om och nuet känns allt mer hotfullt.

Närvarande finns ständigt tankarna på mamman. Morsan som var arbetslös och ensamstående. Arbetade på fabrik, lödde kretskort till mobiltelefoner tills hon fick sparken. Morsan som vägde 130 kg och trivdes bäst med att berätta historier om folk i bygden. Allt eftersom dagarna går griper sorgen tag om sonens hjärta, trots de starka vänskapsbanden till sin vän, flyter bitterheten in i hans härdade hjärta och tanken på hämnd vaknar. Hämnd mot det nya, mot det fula.

Vänskapsskildringen är briljant och även språket är bokens styrka. Kristofer Ahlströms formuleringar är ibland som att trä smultron på strå, man mår bra av dem. Jag trivs i miljöbeskrivningarna om ett Gotland i förändring, om sommarbad och tillbakaglimtar. Det känns nytt, även om barndomsskildringar är rätt vanliga. Samtidigt som Bara någon att straffa är en skildring om vänskap, sorg och förlust är även bitterhet ett starkt tema. Samtidigt stannar jag upp då och då under läsningen och kommer på mig själv med att sakna något. Vet inte om det är ett tydligare möte med barndomens nemesis, eller fler händelser, men det känns ändå stundtals lite tomt. Som om något mer borde vara där.

Därför har jag svårt att betygsätta den här boken, kan inte bestämma mig. Därför blir betyget ett pendlande palmhjärta – mellan en trea och en fyra.

Bokdjungelns första recension, avklarad!

 

Annonser

2 thoughts on “Rec: Bara någon att straffa

  1. Sv: Ja, gör det! Skulle vara kul att se dina svar!
    Måste säga att du har en väldigt snygg toppbild! Stämmer det att du vann tävlingen om ”Konsten att bokblogga” på boktipset?

    Ha det fint!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s