Hur du blir parisisk (och världens löjligaste rader i en bok)

hur-du-blir-parisisk-var-du-an-arDet bor en liten frankofil i mitt hjärta. Hon är visserligen inte större än min anglofil, men Frankrike lockar med sina filmer, viner och ostar. Och alla dessa vackra kvinnor som ser sådär nonchalant snygga ut som bara franska kvinnor kan göra. Därför blev jag nyfiken på Hur du blir parisisk var du än är. Boken är skriven av fyra parisiskor (alla ser givetvis ut som modeller) och de delar med sig av sina tankar om mat, kärlek, mode, otrohet och andra ämnen som kopplas till hur en äkta parisiska ska bete sig. Till en början känns boken charmig. De har en rak ärlighet och självdistans som serveras på ett genuint sätt. De delar ut tips som små aperitifer, man får lagom stora munsbitar om olika ämnen. Man ska bära en svart bh under en vit skjorta, jeans är aldrig fel, bär inte för många smycken, ha samma parfym livet ut (men var otrogen mot den på vintern) och strunta i regeln om att man inte ska blanda marinblått och svart. Parisiskorna vet, de får  en känsla för stil i modersmjölken.

Korta texter blandas med vackra bilder. Man får snabba glimtar av parisiskornas liv och se hur de tänker, känner, klär sig och pratar – och det är fascinerande. Lite som med utomjordingar. För det känns inte riktigt som att man tillhör samma värld. De är undersköna varelser som alltid måsta vara rätt, men absolut inte får visa att de anstränger sig. Att vara parisiska verkar vara som att konstant befinna sig på högstadiet, ja ni förstår the horror! Och deras värsta mardröm är att bli tjocka. Någonstans där tröttnar jag på boken, men jag kan säga exakt vilken sida som får mig att vilja sätta mig ner och tömma tarmen på den – jo, sida 174. Där går följande rader att läsa: ”Du är inte densamma när du är avklädd: om du inte gillar din rumpa, gå sidledes som en krabba med ryggen mot väggen och visa upp dina bröst. Om dina ben är för korta eller dina höfter är lite för breda, gå på tå. Om du inte gillar dina bröst… gör något åt dem. In emellan korsar du armarna över brösten och i sängen föredrar du att ligga på rygg.”

Det. Är. Det. Löjligaste. Jag. Har. Läst. I. Hela. Mitt. Liv.

Och raderna är skrivna helt utan ironi. Innan dess har boken ändå någon sorts charm men nope, där tröttnar jag. Och kanske är det skönt att inse att jag aldrig vill bli parisisk oavsett var jag än befinner mig. Jag trivs med att vara en blekfet svensk utan känsla för stil. Däremot gör boken så att jag blir väldigt sugen på bubbel och det är en uppmaning jag inte tackar nej till. Ska nog gå och ta ett glas. Om jag ORKAR GÅ PÅ TÅ HELA VÄGEN TILL KYLSKÅPET MED MINA BREDA HÖFTER.

Boken får ändå 2,5 av 5 palmhjärtan (mycket på grund av min inneboende frankofil som envist hänger sig kvar).

Min guilty pleasure-lista

Nyligen fyllde jag år. Fick en glassmaskin i födelsedagspresent. Nu tror ni förmodligen att jag gjorde chokladglass eller möjligtvis någon bärig glass i stil med blåbär eller hallon. Nej då. Jag gjorde romrussin. Världens mest underskattade smak. Ofta förknippad med tanter. Känns fint. 33 är tydligen det nya 73. Att omfamna sin inre tant är skönt. Vara lite tvär. Bestämd och säker på sig själv. Göra som man vill oavsett vad andra tycker.

Se texten som ett hyllningstal till saker som mitt äldre jag vågar stå för att jag gillar, men som mitt yngre jag hade hånat till förbannelse eller helt enkelt ljugit om att hon hade tyckt om. Ja, jag gillar fortfarande zombier och ninjas– precis som jag gjorde när jag var yngre. Av flera skäl så är dessa saker dock inte något folk går och skäms över att de tycker om – i alla fall inte så att de blir hånade för det. Det finns förmodligen en genusförklaring. Att det som män läser/tittar på får en godkänd stämpel. Genrer som mestadels kvinnor läser hamnar i skamvrån. Det är jävla trist, men den diskussionen tar vi en annan gång.

För enkelhetens skull blir det här ändå en guilty pleasure-lista, trots att jag som sagt står för att jag om de här sakerna och bla bla. Ni fattar grejen. Nu kör vi.

Min guilty pleasure-lista:

*Jag samlar höstbilder på Pinterest. Gärna sådana med kvinnor som sitter uppkrupna med raggsockar, en bok och en kopp te. Ja, ni vet sådana bilder som konstigt nog aldrig tas på män. HALLÅ, VAR ÄR NI ALLA MÄN MED RAGGSOCKAR, FILTAR, EN BOK I ENA HANDEN OCH EN KOPP TE I DEN ANDRA?! Ni fattas mig.

*En annan sak är årstidsböcker. Ni vet sådana där handlingen tydligt utspelar sig på våren, sommaren, hösten eller vintern (julböckerna är den största årstidsfixen). Ofta syns det på omslaget. Ett hus med en trädgård där träden har olika höstfärgade löv. Eller ett motiv med ett bord som är dukat med julmat och där man ser snön singla ner utanför fönstret. Ja, böckerna är banala och illa skrivna, men ack så frestande.

* Romantiska komedier. Trots att jag vet att de ofta är sexistiska och fördomsfulla så KAN JAG INTE SLUTA TITTA. Det går inte. Då och då måste kvoten fyllas.

*Jag vill läsa all skönlitteratur (och biografier) som innehåller mat. Inga undantag.

*Lättsamma kriminalserier. Och nu snackar jag alltså inte om mer creddiga produktioner som Bron, The Killing och Bosch (jävla bra!) utan sådana där man blandar humor med ond bråd död, som i Castle och Bones. Lättsamma kriminalserier, må ni aldrig ta slut.

*Kokböcker med kött. Det kanske inte låter så konstigt, många gillar kokböcker. Det släpps typ en i veckan, men till saken hör att jag är vegetarian. Jag älskar att bläddra i kokböcker och titta på ostron, patéer, fiskfileér, skaldjur, råbiffar – och ja – allt! Nu klurar ni på att det förmodligen är för att jag saknar kött. Det gör jag nog. Men inte tillräckligt för att börja äta djur igen. Då får det räcka med att bläddra i vackra, köttiga kokböcker.

Vad har du för guilty pleasure-lista?

Skärmavbild 2016-08-18 kl. 13.34.11

Mmm…romrussin.

Sommar, lämna mig inte

Sommarlediga dagar är det bästa som finns. Att slippa alla måsten är finare än det mesta. Har sparat ihop pengar just för att kunna vara ledig hela sommaren. Bara ta det lugnt. Slappa dagar vid en stuga på Öland och hemma på soffan. Har kunnat läsa utan måsten. Bara ren nöjesläsning. Hela sommaren. Har sett filmer som jag annars inte har tålamod till. My fair lady. Borta med vinden. Singing in the rain. Slötittat på serier som The Mentalist och The Good wife. Förälskat mig i Stranger things. Plöjt Tana French-deckare. Lyssnat på Virus och Svart stjärna på Storytel och blivit positivt överraskad. Har även lyssnat på radioteatern De dödas röster av Sara Bergmark Elfgren. Bra skit. Varit en zombie likt så många andra och jagat pokémons samtidigt som olika ljudböcker spelat i mobilen. Läst, läst och läst. Den här sommaren får aldrig ta slut.

Världen, en till bibliotekarie är född

För drygt två år sedan skrev jag ett inlägg om att jag ville bli bibliotekarie. Om att jag ville sadla om trots att det var som att ekonomiskt skjuta mig själv i foten (yep, har MAXAT mina studielån). Jag gjorde det. Nu är jag bibliotekarie. Känns konstigt. Tiden gick så fort. Kurserna i att hyscha folk och konsten i att be folk sätta ljudlöst på sina mobiler svischade förbi. SKOJA BARA! Det finns inga sådana kurser. Men, ja nu är jag bibliotekarie och det känns jävligt gött.

Librarians

Månadsrapport: Februari

Det har varit en bra månad på läsfronten, både när man ser till kvantitet men även till kvalité. Nästan varenda ledig sekund har jag legat på sofflocket och läst eller lyssnat på ljudböcker eller podcasts. Har en känsla av att 2016 blir ett bra bokår.

Har lyssnat på: Folk och rövare i Kamomilla stad av Torbjørn Egner 4/5, Konsten att vara Caroline av Peter Barlach 3,5/5 och Doppler av Erlend Loe 4/5. Totalt: 3

Har läst: Avd. för grubblerier av Jenny Offill 4/5, Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr 4/5, Mot Fyren av Linda Skugge & Sigrid Tollgård, Cinder av Marissa Meyer 2/5, Män förklarar saker för mig av Rebecca Solnit 3,5/5, Det hemliga namnet av Inger Edelfeldt 4/5, Kriget har inget kvinnlig ansikte av Svetlana Aleksijevitj 5/5, Den lilla flickan som svalde ett moln lika stort som eiffeltornet av Romain Puertolas, Grand central winter av Lee Stringer 3/5, Hausfrau av Jill Alexander Essbaum, Befrielsen av Maria Sveland 2/5 och så läste jag efter många års velande klart Sylvia Plaths dagböcker 4,5/5. Totalt: 12

Månadens besvikelse: Jag hade hört en hel del om att Cinder skulle vara en udda och intressant tappning av Askungen, men jag tycker att boken mest var ett sömnpiller.
Månadens gråtkavalkad: Kriget har inget kvinnligt ansikte av nobelpristagaren Svetlana Aleksijevitj. Jag fick fan ont i hela kroppen av att läsa den här boken. Så himla hemsk. Alla dessa ryska kvinnor som inte bara fick uthärda olika sorters helveten under andra världskriget utan sedan hånades, ignorerades och tystades de när kriget var slut och långt därefter. En av de bästa böcker som jag någonsin har läst.
Månadens sämsta: Den lilla flicka som svalde ett moln lika stort som eiffeltornet. Gillar varken titeln eller den här sortens form av skröna. Lite charmig men inte mer.
Månadens bästa: Det kommer kanske inte som en överraskning men Kriget har inget kvinnligt ansikte är överlägset bäst. Läs den.