Max Potta av Barbro Lindgren blev utsedd till Världens barnsligaste bok i Bokdjungelns omröstning. Nu är boken dissekerad och analyserad. Efter en läsning på nästan exakt en minut är det dags för rapport. Jag minns själv att jag tyckte om böckerna om Max när jag var liten, åldersgruppen är väl egentligen 1-åringar men jag fann nöje i denna naiva och enkla bok under ett flertal år. Jag finner fortfarande nöje i denna lilla pärla. Kanske inte för språket eller den något…hm…torftiga handlingen utan för att Eva Eriksson är en underbar illustratör. Starkt partisk som jag är kan jag inte ogilla Max Potta. Språket är inte särskilt anpassat för dagens syn på hur man man ska tilltala små barn (bebisprat är tydligen förbjudet inom vissa kretsar), men med tiden blir det mesta gammalmodigt.
Upp till bevis! Tre snabba frågor
Tycker barn om den?
Har inte provat på någon, men jag gillade den skarpt som liten. Det var fullt av Max-böcker på biblioteket så antagligen går de fortfarande hem.
Är språket enkelt och avskalat?
Den är marinerad i bebisprat som exempelvis ”Titta Max. Titta Max Potta”, vilket är rätt irriterande i vuxen ålder. Men de är som sagt skrivna för 1-åringar.
Och slutligen, är den världens barnsligaste bok?
Max-böckerna är definitvt barnsliga och då menar jag inte det på ett sarkastiskt sätt. Språket är för naivt, men jag tycker absolut att det finns en charm i Max potta. Håller med om att den kan få titeln. Jag hoppas att den lever kvar i bokhyllorna, men personligen tycker jag nog att Den vilda bebin är vassare, trots en del nödrim.
Vad tycker ni om Max potta?
I slutet av månaden återkommer Bokdjungeln med ett nytt slag om Världens…..bok (även kallad Upp till bevis!). Mejla dina förslag redan nu till: bokdjungeln@hotmail.se
