Min eftermiddag med fransk film

Det har inte blivit många ord den här lördagen, i alla fall inte lästa ur en bok. Istället har jag sett denna franska pärla. Den lyfter fram litteraturens underbara värld.

Germain Chazes är en medelålders man som ofta hånas för sin brist på utbildning och analfabetism. En dag träffar han på den 93-åriga Margueritte på en parkbänk. De börjar att samtala med varandra och en värld av historier och ord öppnar sig för Germain.

En film för den som längtar efter ljumma sommardagar eller vill tina upp en frusen själ.

Tintins äventyr: Enhörningens hemlighet

Det dröjer inte många minuter innan Tintin slängs in i ett äventyr i den storslagna filmen Tintin och enhörningens hemlighet; mästarna Peter Jacksson och Steven Spielbergs kärleksbarn. Det är välgjort, fartfyllt och riktigt snyggt! Äventyret inleds med att Tintin köper ett miniatyrskepp som visar sig dölja en värdefull hemlighet. Innan du hinner utbrista  ”Bomber och granater” har Tintin och Milou dragits in i en skattjakt på liv och död. Även den försupne kapten Haddock och de klantiga detektiverna Dupontarna är viktiga medspelare på de godas sida. På de ondas sida står en fiende från det förflutna. Filmen dukar upp ett smörgåsbord av svärdfighter, diverse transportmedel och kulspruteregn. Det blir inte en lugn stund.

Jag blir imponerad över de snygga ”kameravinklarna”, de detaljrika ansiktena och att hela filmen känns genomtänkt – det ligger mycket kärlek bakom scenerna. Inledningen är starkast, men tyvärr svalnar intresset allteftersom på grund av att filmen känns för lång. Det blir något segt mot slutet trots en stor dos konstant action. Slutet lämnas öppet och det är upplagt för en tvåa. Jag hoppas att Tintin-fansen inte blir besvikna. Jag är i alla fall inte det. Tintin och enhörningens hemlighet får 3,5 rosakindade Tintins av 5 möjliga.

P.S Jag har lånat Tintin och den mystiska stjärnan. Bara så ni vet.

Tintin och enhörningens hemlighet

Har besök av en god vän tillika cineast från Sveriges ordvitstätaste stad. Vi ska självklart gå på bio och eftersom vi har hört fina saker om Tintin och enhörningens hemlighet har min vän (som råkar arbeta på en biograf) lyckats skaffa två gratisbiljetter. Gratis är gott, säger jag och tackar och bockar. Eftersom min relation med Tintin är något vag och det enda jag minns från min barndom är hans röda hår, hans milda ansikte och namnen på en hel del karaktärer; hunden Milou, kapten Haddock, de klantiga detektiverna Dupontarna och professor Kalkyl. Sedan blir det svart. Minns inga äventyr, inga miljöer bara att Milou bits en hel del och att kapten Haddock borde gå en kurs i anger management. Jag är redo att ta mig an Tintin igen, kanske till och med läsa några album.