På spaning efter förordet

Stephen King tycker om att skriva långa sådana. Han kan diskutera sina böcker och livet i dem. De känns ärliga och är ett fint sätt att bemöta läsarna. Jag har precis börjat lyssna på  Revolvermannen och i den är det ett rejält förord och det fick mig att grunna på denna inledningstext. Varför skriver inte fler förord? Är författaren rädd för att sätta sin berättelse i en ram? Att tvinga på läsaren en uppmaning om hur boken bör tolkas. Men så behöver ju inte vara fallet. Ett förord kan sätta läsaren i en viss stämning eller ge en bild av själva författaren och inte boken. Jag tycker att förord är ett fint komplement till berättelsen och den som inte vill läsa det kan ju enkelt bläddra vidare. Det kan vara en anekdot om hur berättelsen kom till eller var och hur den skrevs. Den bör absolut inte vara ett långt tacktal, urk! Det finns inget tråkigare. Ja, jag är riktigt nyfiken på förordet och varför de inte används oftare. Vad är orsaken till det? Vad tycker ni om förord?

Tummen upp för Books & Dreams!

booksanddreamsEtt recensionsex av Books & Dreams damp ner i brevlådan förra veckan. Och visst behövs det fler litterära magasin än ja, Vi Läser (även om den är briljant). För när jag inte läser böcker, vad är då en bättre sysselsättning än att läsa OM böcker?

Jag trivs med Books & Dreams, den känns hemtrevlig, ombonad och fullmatad med reportage, författarporträtt och boktips. Själv vill jag gärna greppa tag i Samantha Shannons The Bone season, den första boken av sju om en synsk 19-åring som lever i framtiden.

Jag dras med i texten om författarduon bakom Kråkflickan, mötet med Michael Nyqvist och intervjun med chicklit-författaren Lisa Jewell. Artiklarna känns personliga och allt annat än stelbenta och torra. Det finns dock saker som jag hänger upp mig på. Magasinet är indelat i kapitel som ”Läsa”, ”Leva” och ”Resa” och jag är allergisk mot klyschigt lull-lull i feelgood-anda. Blir småcheesy. Just sidan ”Resa” känns väldigt reklamig och tar upp olika resebolag och hur de erbjuder paket för hur man kan träna på semestern. Väldigt malplacerat och olitterärt.

Även om jag tycker om hur Michael Nyqvist skriver och hans personlighet blir det för mycket av honom i tidningen. Det är både en krönika och en intervju. Hade kanske varit bättre att växla mellan två krönikörer för att undvika dessa krockar. Och jag förstår inte rubriken för hans krönika, ”Skräckresan med pappa”. Krystat och uppförstorat a la kvällstidning. Hade gärna läst en längre intervju med Elsa Billgren, hon är fascinerande och dessutom är hon på framsidan av magasinet. Vill ha mer!

Tycker att Books & Dream lyckas väl med blandningen av korta texter, intressanta intervjuer och möten med olika sorters författare. Dessutom är det aldrig fel med en fet guide av vårens utgivning. Jag kommer definitivt att läsa Books & Dreams fler gånger.

Magasinet får 4 av 5 palmhjärtan

Boknördarnas TV-bibel är tillbaka

Babel är tillbaka. Jag missade premiäravsnittet igår, men tack och lov för SVT Play. Jag tycker att det var ett fullspäckat program. Jessika Gedin var som vanligt proffsig och ställde intressanta frågor till gästerna. Bra intervju med Elizabeth George, kul diskussion om Jane Austen och intressant att få möta Yann Martel i hans hem i kallaste Kanada. Själv tycker jag att det är tillräckligt hemskt att bo i Sverige under vintern, och skulle aldrig bosätta mig någonstans där 35 minus tillhör den normala temperaturen. Dubbla vinterjackor, min själ krampar av köld. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om inslaget med Jonas Hassen Khemiri, vill inte att Babel ska komma för långt bort från böckerna. Gillade inte alls när Daniel Sjölin åkte runt i Sverige förra säsongen och skulle besöka olika litterära platser. Det blev mest fånigt. Men Babel, bra start!

Vad tycker ni om premiären?

Indiskt ska rädda läslusten

image

Nu ska jag väcka liv i mitt lässug. Det blir mun mot mun-metoden med den currydoftande Operation Sandalwood av Zac O’Yeah. Lyssnade precis klart på Tandooriälgen av samma författare och gäspade mest, historien kanske passar bättre i fysisk form. Men jag hyser hopp om Zac O’Yeahs nya. Jag har aldrig varit i Indien, men landet har en stark dragningskraft på mig. Därför har jag laddat upp med en kopp chaite.

Jakten på den svenska historien 1

historienomsverigeJag ska bli mer allmänbildad, tänkte jag och greppade tag i hyllvärmaren Historien om Sverige: Från istid till framtid av Herman Lindqvist. När andra radar upp kungar, krig och årtal på fester, sitter jag stum i bakgrunden och grubblar på när jag egentligen ska baka den där citronpajen som jag har tänkt på i över tio år. Historia är min akilleshäl (och egentligen geografi, som kan vara världens tråkigaste ämne, ja efter matematik och fysik). En snabblektion i historia utlovar Herman Lindqvist med sin 719 sidor långa bok.

Många årtal blir det. Många kunganamn staplas på hög och krig och avrättningar avlöser varandra. Män mördar män. Män mördar kvinnor och barn. Män avrättas och män härjar. Det är blodigt och brutalt. Det är männens tid. Nu har jag kommit in i 1600-talet och jag måste påstå att det knappast är årtalen när kungarna föddes och dog som är det intressanta. Det är givetvis de små anekdoterna och all kuriosa. Därför tänkte jag plocka ut det göttigaste ut vår historia. Alltså, ingen sedvanlig recension.

Det göttigaste ur Sveriges historia Istid – 1600-talet
Eftersom nordborna var stridsdugliga och skickliga sjöfarare, så trivdes många bönder med att bli vikingar (läs mördare) som åkte iväg till bland annat England och plundrade. Därför är över 900 av engelska språkets vanligaste ord från början nordiska. Ord som husband (husbonde) och window (vindue). Det finns över 600 ortnamn i England som slutar på by exempelvis Grimsby och Thoresby.

* ”Det medeltida Sverige var mångkulturellt och kosmopolitiskt (In your face Sverigedemokraterna), för i de nya städerna hördes tyska, finska och finlandssvenska.” Runtom i Sverige talades även danska och norska och i klostren blandades svenska munkar med de från Frankrike, Tyskland och England. 

* Få är det som inte har hört talas om Birgitta Birgersdotter, som gick till historien som heliga Birgitta och som blev ”Sveriges första riktiga europeiska kändis”. Det är lätt att tro att hon var en blyg och timid varelse. Så var inte fallet. Hon avskydde kung Magnus Eriksson och var den som spred de värsta ryktena om hans kärleksliv. ”Hon kallade honom Magnus Smek”.

* Gustav Vasa hade många utländska fiender och en rad mordplaner sattes i verket. Hansan försökte förgifta honom, det gick inte. Sedan skulle han knivdödas, det sket sig. Slutligen skulle man spränga honom i luften, men ett fyllo vid namn Hans Vindrank (OBS! Inget skämt) avslöjade alltihop. 

* Skatter känns svenskt. Under början av 1600-talet behövde Sverige mer pengar, landet var skuldsatt. Hundskatt infördes, sedan kom skatt på peruker, klockor och fönsterglas i hemmet.

Bored to death

boredtodeathEn av mina absoluta favoritserier är Bored to death, tyvärr är den nedlagd. Men det går rykten om att det eventuellt ska göras en TV-film av serien. I sådana fall är nästan allt förlåtet, HBO. Skaparen bakom serien, Jonathan Ames kom på idén i en novell, som heter just Bored to death- A noir-otic story.

En uttråkad och alkoholiserad författare spenderar dagarna med att spela backgammon och läser hårdkoka deckare om män i trenchcoat och hatt. En dag lägger han ut en annons på craiglist, där han erbjuder sina tjänster som privatdetektiv. Efter sex dagar hör en ung kvinna av sig. Hennes syster är försvunnen…

Jonathan Ames har en underbar svärta i sin humor, som slår igenom i både novellen och serien. Novellen är dock råare och slutar på ett annat sätt än TV-versionen. Bored to death finns även med i The double life is twice as good, som jag är riktigt sugen på.

Novellen får 4 av 5 palmhjärtan.