Sommaren utan män

Nej, nej, nej. Det har hänt igen. Återigen har en av mina favoriter gjort mig besviken. Haruki Murakami gjorde det med första delen av 1Q84 och nu slår Siri Hustvedt till. Mina förväntningar på Sommaren utan män var så höga och dyrbara att de hade guldkant. Det börjar alldeles ypperligt med meningen: ” En tid efter det att han hade yttrat ordet paus blev jag galen och hamnade på sjukhus” för att därefter sluta i en spretig historia som inte trollbinder.

Självklart är  språket delikat, som vanligt när det gäller Siri Hustvedt, men det blir mest ett frosseri av intellektuellt prat som i sammanhanget inte blir särskilt tilltalande. Boken är inte dålig, men den når inte upp till förväntningarna och historien känns inte särskilt trovärdig. Jag har till och med glömt bort stora delar av handlingen och det är aldrig ett bra tecken. Det får räcka så. Om du är nyfiken på Siri Hustvedt börja då med Vad jag älskade, den är nästintill omöjlig att bli besviken på. Boken får ändå 3 palmhjärtan av 5 möjliga.

Stjärnor utan svindel

Trots att Stjärnor utan svindel fick stor uppmärksamhet när den släpptes 1996 så läste jag den inte. Det kan bero på att jag endast var 13 år vid tillfället och upptagen med att fundera på när min mens skulle dyka upp, hänga med bästisen Alex och att läsa böcker av Maria Gripe. Det märks att romanen har några år på nacken och det känns skönt att samhället har förbättrat sig på flera punkter gällande homosexuellas rättigheter, som bland annat inseminering, sedan boken skrevs.

Stjärnor utan svindel är en kaxig kärleksroman om rätten att älska vem man vill inom lagens gränser. Sexscenerna är raka och hela boken är skriven på ett ärligt och ett öppet sätt som känns trovärdigt och naturligt. Louise Boije af Gennäs är skicklig på att leva sig in i sina karaktärer och göra dem levande. Även om jag stör mig rejält på Kaja trivs jag med upplägget och de skarpa politiska åsikterna. De måste ha varit uppfriskande under slutet av 90-talet. Personligen tycker jag att det blir för mycket generaliseringar i boken och mellan raderna känns det som att kvinnlighet ändå används som något negativt. Trots det så gillar jag Stjärnor utan svindel. Den är en bra relationsroman som även tar upp klass – och genusfrågor på ett trovärdigt sätt.

Stjärnor utan svindel får 3,5 palmhjärtan av 5 möjliga.

Minirecension: Alena

Kim W. Andersson dras inte till det fluffiga. I Love Hurts radade han upp kärlekshistorier med en morbid touch, ett drag han fortsätter med i Alena. Men här är det en historia som gäller. På en internatskola befinner sig Alena. Hon är svårt mobbad av ledaren för lacrosselaget, men hon finner tröst i Josefin. En vän som har varit död i ett år. Serieromanen Alena är en rå berättelse om kärlek, vänskap och svartaste hämnd. Det är färgstarkt, mordiskt och riktigt bra. Kim W. Andersson är en serietecknare som imponerar.

Alena får 3,5 palmhjärtan av 5 möjliga.

Minirecension: Radhusdisco

Morgan Larsson krämar på med nostalgin i Radhusdisco - en varm skildring om Morris i hans vardag av onani, tjejer och movieboxar. Med ett öppet och ärligt språk är det lätt att ta till sig berättelsen om Morris när han går på fest och när han tittar på Motorsågsmassakern för första gången. Själv är jag tio år yngre än Morgan Larsson och kan inte känna igen mig i allt som han berättar om, men det känns bra att få en rejäl 80-tals dos. Ändå kan jag sakna lite mer djup, lite mer svärta – även om det är befriande med en ungdomsskildring som inte bara är nattsvart.
Radhusdisco får 2,5 palmhjärtan av 5 möjliga.

Min prinsessa är här!

Hon har anlänt. Rulla ut röda mattan, hissa flaggorna och gör en specialtårta.

En rapport från soffan

Bok, bloggar och finalen i På spåret. Man kan ha det sämre.

Och så en liten enkät…

Hakar på Dark Places och besvarar en liten fredagsenkät.

Vad läser du just nu?
Radhusdisco av Morgan Larsson

Bokens första mening
”Det här uttrycket har ni nog hört förut” sa vår norrländske lärarvikarie John och plockade upp en krita från hyllan längst ner på den svarta tavlan.

Hur fick du tag på boken (köpt/lånat, etc)?
Jag köpte den under bokmässan 2010 och sedan dess har den blivit liggande på golvet. Fick nyss syn på boken och beslutade mig för att få en rejäl dos nostalgi.

Vad tycker du så här långt?
Jag har endast läst några sidor i den, men har redan drabbats av rejäla flashbacks tillbaka till barndomen. En storm av badhusminnen, puffärmar och vänner från förr.

Vad tänker du läsa sedan?
Vet inte riktigt, men det lutar åt Stjärnor utan svindel av Louise Boije af Gennäs.

Recensionen som inte blev av

Njaeee, eller kanske mer nej. Lite för lätt och lagom, mesigt mjölkig. Som en tafatt partner i dansen som inte vågar ta ut kliven. Det är inte du utan jag. Hm. Jag har följt dig så länge nu, men har tappat gnistan. Eller kanske inte. Nåja. Det verkar som att jag inte kan recensera den här boken. Har inte så mycket att säga. Jag säger varken bu eller bä. Eller jo, kanske mer bu. Såatte. 2 av 5 möjliga palmhjärtan.

Tragikomisk humor på Manhattan

Blev förtjust i TV-serien Bored to Death som manusförfattaren Jonathan Ames ligger bakom. Har nu avslutat en av hans romaner och känner igen den naiva och komiska tonen. I The Extra Man möts ynglingen Louise Ives och åldringen Henry Harrison. Louis är en ung man som söker efter sin sexuella identitet och som har en svaghet för damunderkläder. Henry är en tidigare skådespelare som är en van eskort i New Yorks socitetsliv. När Louise får sparken från sitt jobb som lärare i New Jersey efter en incident med en vit BH beger han sig till Manhattan för att leva ett gentlemannaliv. Han flyttar in hos den karismatiska och särergna Henry som har åsikter om det mesta. De bor tillsammans i en nedgången lägenhet och fyller dagarna med att döda kackerlackor, smyga in på teatrar och sakteligen lär de känna varandra.

The Extra man är en berättelse om sexuella fantasier, om porrklubbar, om New York och om en annorlunda vänskap. Det är svart tragikomisk humor. Även om det inte finns någon specifik händelse som bär upp hela handlingen är det trivsamt att följa med i baksätet på Louises mörkblå Pontiac Parisienne och frossa i miljöer från Manhattan. Hänga med på möten med människor som lever ute i periferin. Bara Henrys oneliners är ett skäl till att läsa boken. The Extra Man får 3,5 palmhjärtan av 5 möjliga.

Konsten att välja reaböcker

Har nu frossat i reaböcker runtom i olika nätbutiker och har kommit fram till att det ändå finns en hel del lovande verk där ute. Det har tagit åtskilliga timmar att bläddra bland alla skönlitterära godbitar (skippade kriminalromaner den här omgången) och har nu kommit ner till en nätt samling på 12 böcker. Måste dock ta bort en del…snyft… 

Här kommer de böcker som fångat min uppmärksamhet

Korparna av Tomas Bannerhed
Frihet av Jonathan Franzen
En liten smula underbar av Dawn French
Uppväxtklassiker (box med Alice i underlandet, Den hemliga trädgården, Pappa Långben, Unga kvinnor och Agnes Cecilia: en sällsam historia)
Styggelsen av Amanda Hellberg
MItt liv som hund av Reidar Jönsson
Duma Key av Stephen King
Stilla dagar i mixing part av Erlend Loe
Himlen i Bay city av Catherine Mavrikakis
De imperfekta av Tom Rachman
Bumerang av Tatiana De Rosnay
Mr Alis Äktenskapsbyrå av Farahad Zama

Vad tycker ni? Vilken/vilka ska bort?